cookiecrumbs

Häromdagen var det så härligt väder, och jag fick låna Blossom av Lotta och Matilda så jag kunde följa med ut i skogen. Igår var det inte alls lika härligt väder, men jag snodde med mig Irma ut tillsammans med Lotta och Matilda ändå. Vi var helt dyngsura när vi kom hem, men humöret var på topp i alla fall!

Har fått en förfrågan som jag är mycket glad över. Ska diskutera den lite till och i så fall rullar det på redan nästa vecka! Skönt att komma igång och arbeta igen. De dagar jag inte är hos Erica lägger jag på att träna med hundarna. Har klövjeväska på den ena och kör DW med den andra, två bullar i ett bak så att säga ;-)

I brist på fungerande datormaskiner sysselsätter jag mig med annat. 
Har inte vågat ha Sigge och Otis ihop tidigare men så föreföll det sig på detta sätt och det har gått över förväntingarna! Mina jyckar gör mig så lycklig, och hel. Livet är fullbordat ihop med dem ♥

 

 

Efter en upptagen helg med vänner, hundutställning och kalas för Casper har jag äntligen börjat jobba. Så galet gott! Tittar man på den här skönheten så förstår man väl varför jag älskar mitt jobb:



Älskade Shagii!
(Idag hade jag dock en godispåse som väntade på mig i sadelkammaren som jag dök ner i det absolut första jag gjorde när jag kom på morgonen. Det var gott!)

Efter första dagen på jobbet ramlade Putte in i min lägenhet för att hålla mig sällskap. Vi satt på balkongen halva kvällen och drack vin och bara tjötade. Väl spenderade timmar. 
Tisdagen efter jobbet spenderade jag, Miriam, Casper, Otis och Putte hos Idun och Pumba. Invigde grillsäsongen och tog en kall. Solen var faktiskt framme - ibland, även om det inte syns på bilderna.



Otis och jag lekte lite.

Idun och Otis ♥

 

Gå på gym behöver man minsann inte göra när man har hästar att ta hand om!
(Med kakor och godis i högsta hugg dessutom)

 

Vi har väl aldrig direkt varit kloka vill jag påstå och igår var inget undantag heller när vi skulle testhoppa banan inför lördagens lilla clear round-tävling. Ida red Nevada och själv blev jag tilldelad Cosmos. Fick inte riktigt till det där spänstiga Erica-tempot som jag vill ha, hade inte något bra skänkelläge heller men man får väl skylla ifrån sig på att den lilla fjordkorsningen är klotrund?
Ida tog sig en flygtur ensam först men efter den flög hon och den lilla westernponnyn ihop som Stålmannen och Lois Lane.
På lördag arrangerar alltså klubben en liten hopptävling för alla medlemmar, som vi väl egentligen inte tänkt delta i men eftersom jag nu är mutad och Ida fick en liten adrenalinkick så blir det väl att ta sig runt i alla fall. Ser ut som Miriam är den som kommer ramla av minst på lördag, eftersom hon redan hunnit stryka sig och fly.
Uppdateras aldrig den här bloggen igen är det för att jag och Rocky trasslat in sig i hovskägget och kraschat in i något hinder.

(Ta undertexterna med en smula ironi.)

Då checkar vi av dagsläget!
Idag var det kondition som gällde, självklart ute i skogen. Inte särskilt många minusgrader för en gångs skull och  hästarna var taggade. Liksom vi! Älskar att rida med Miriam, hur gjorde jag innan jag hade henne egentligen? 
Kände mig lycklig idag. Lycklig och alldeles lätt som en fjäder! 
Så jäkla bra!

Blev alltså innan nedvarvningen ett par bilder för att vi längre fram ska ha något att jämföra med. 
Ibland tror man dock att Sara saknar ett tiotal kotor. Men det är bara att kämpa på i jakt efter en trevligare, lägre form!

---

Miriam & Lady

 
Så sitter man i soffan såhär en söndagkväll och undrar vad man fått gjort under veckan... Ptja, inget särskilt.  Det skulle varit tävling igår i stallet, "tomtehoppet" men blev inställt på grund av strömavbrott. Trots att jag och Miriam hade varit grymt nervösa så hade vi laddat upp i fredags med kolhydrater (ja, ni vet, lussebullar och kakor...) och blev lite besvikna. Vi ska anordna ett julgransplundringshopp istället efter nyår, bara att ta nya tag. Man hinner åtminstone träna lite mer!
Istället för att hoppa bakade jag och Casper pepparkaksmuffins och lussebullar. Lussebullarna blev dock mest lusseklumpar, för de blev inte sådär vackert S-formade som de ska vara - trots att vi verkligen ansträngde oss. Men de smakade gott och skulle bli perfekta som fika efter dagens ridtur. 
Jag, Annika och Miriam begav oss ut i skogarna igen för att utforska en gammal väg, men vi lyckades inte riktigt klura ut den i snön så vi fick vända. Det gjorde ingenting, sa hästarna, som var trötta och svettiga vilket är väl förståerligt i den här tunga blötsnön - och i de fantastiska varma, härliga plusgraderna! Tack för den värmeböljan såhär i decembermånad. Jag ska försöka att inte gnälla...!

Sedan slängde vi upp mormor på en häst också, och Casper red sin lilla pärla Vagabond en sväng i skogen. 

Nu ligger vi i soffan och dricker glögg, äter lusseklumpar och laddar inför arbetsdagen imorgon...

Blir galet irriterad.
Som de flesta av mina vänner vet har jag precis lagt mig i en diskussion om en ponny som inte går att fånga in. Lite kraftfoder i en hink och tålamod är en urusel idé eftersom ponnyer får fång enligt faktum.
Tålamod är ingenting som används i hästhållning idag.

Det skrämmer mig.
Det skrämmer rent ut sagt skiten ur mig. Att vuxna människor idag anser att man kan gå ut i en hage till en häst som inte vill bli infångad och att med en piska tvinga hästen att springa runt runt i hagen. Sen visar du hästen din axel, och om han inte kommer fram till dig då tvingar du hästen att springa lite till. Det här ska alltså få hästen att tycka det är tråkigt att inte bli infångad... Det är hästspråk, enligt dessa vuxna så kallat "vuxna" människor. Inte utav mig!
Det är bara att titta på youtube och sen gör du likadant hemma i hagen när du inte kan fånga in din ponny.

Eller?

 

Natural Horsemanship, NHMS, är en mycket bra metod om man kan använda den rätt. Det är en lära om hur hästar beter sig och tänker, en utbildning, en skolbildning, en hel kunskap. (Inte en youtube-länk bort alltså!)
Natural Horsemanship går ut på att öka samarbete och relation mellan häst och människa genom att kommunicera på hästens eget språk, hästen ska kunna tränas och dresseras utan piskor och straff. Den ska få känna sig lugn och trygg med sin ryttare, och behandlas med respekt och därigenom förtjänar man dess ledarskap.
Det känns trist - och skrämmande! - att liknande metoder användes och lärdes ut redan i antikens Grekland, men ändå är kunskaperna så små idag! 


Skall avslutningsvis skriva en kort sammanfattning om fång.
Fång och fångliknande besvär har beskrivits i litteratur i 1000-tals år men trots detta finns alltså skiljaktigheter i huruvida sjukdomen uppstår. Fång kan uppstå p g a foderförätning, men foderförätning är inte att ta med en hink med några morotsbitar eller en mycket liten del kraftfoder.
Socker och stärkelse kan vara en bidragande orsak till fång, men risken är större att det en störning i din utfodring som ger fång, inte en normal och välbalanserad foderstat! 

Vilken tung (men rolig!) vecka det varit! Nog för att jag fått fyra härliga sovmorgnar i rad, men istället sena kvällar när jag hoppat in som ridlärare. Dessutom testade vi att tolka efter hästarna som eftermiddagsaktivitet! På bild Julia som rider Vagabonde, med tillåtelse av förälder att lägga upp bilden!


Har haft jättekul men är trött i både kropp och sinne, ska ta en välförtjänt helg. I alla fall en stund... Precis i skrivande stund anlände Tant Karin till sina gudföräldrar två stenkast bort. Blir ingen välkomstkommitté ikväll eftersom Casper ska i säng så fort jag skrivit klart, istället springer vi ner tidigt imorgon bitti. Schemat är fullspäckat!

Idag passade vi på, jag, Annika och Miriam att ge oss ut i skogen, i två omgångar. Många lyckliga hästar som fått busa i pudersnön och solskenet! Och vi hade kul, jäklar vad vi hade kul! 

 

Jag och lilla Pepito, Miriam & Chivas


Miriam, Chivas, Annika och Nevada.

Nu är jag anställd, på riktigt! Det känns så bra!

Tävlingen i söndags var kanon. Det var verkligen rätt personal, grym banbyggare och jättebra domare. Satt under hästklasserna som domarsekreterare och på eftermiddagen som tidtagare. Ett ekipage jag verkligen njöt av att se var Linus på sin B-ponny. Grym kille! Hoppas Casper en dag blir som honom!

 

Sen började en ny vecka...

Hoppade in som ridlärare i tisdags, när Claes var sjuk. Vart dödnervös ett par timmar innan men uppenbarligen löste jag det hela riktigt bra. Är ett par elever som i efterhand bett mig ha fler lektioner och sagt att det var mycket roligare än vanligt! Känns toppen, blir alldeles varm av deras komplimanger! 
Körde lite sidvärtes övningar och förklarade för dem hur man förflyttar hästen sidledes med skänklarna. En hit alltså!

I torsdags var det eftermiddagsaktiviteter och det stod gymkhana på schemat men med nyfallen snö hade vi ett gäng pigga ponnys med lite för mycket vinnarglöd. Ingen åkte av men det blev en del bus och spring från hästarnas sida och det uppskattades väl inte riktigt. Hm. Är väl svårt att komma ifrån nu när snön har lagt sig...

Så är det fredag idag, vi har fått på traktorns snökedjor och plogblad och snön har slutat falla. Solen skiner, min arbetsdag är slut, Casper är på dagis och sen ska han till morfar. Jag och Jonas ska ut och roa oss, jäta mongoliskt, eller thai, eller något annat gott. 

Jag är trött. Väldigt trött.
Stannade kvar ett par (sisådär fem) timmar i fredags för att få ordning på allt inför tävlingarna, banbyggaren var ute och satte upp en bana. Den är grym och det ska bli roligt att följa. Om jag nu får följa... 
Vaknade halv fem i morse av att Casper, som krupit ner i våran säng, sov oroligt, sparkade på mig och andades snabbt. Visade sig vara feber, så han pillade i sig en alvedon och sen kröp vi ner i soffan istället. Någon sömn blev det dock aldrig för min del. Casper sov hela förmiddagen, piggnade sedan till och byggde en tågbana. Tog en tupplur och sedan kom Emma förbi med Vera. Vi är valpvakt ikväll! Vi lekte en stund, sen vilade Vera och när hon vaknade gick vi ut. Molnen skingrade sig lite så vi kunde titta på stjärnorna och sen åt vi kvällsmat. Nu sover både Casper och Vera, men jag sitter uppe och väntar på Emma. Ska bli skönt att krypa ner i sängen sen, i alla fall en liten stund. Imorgon ska jag plockas upp klockan åtta av Emmas mamma och sen är jag domarsekreterare alla häst-klasserna på förmiddagen. 

Det ska bli kul att vara med, för det är kul på våra tävlingar. Det är jätteroligt att få hjälpa till, men vissa människors bemötanden är inte alls lika efterlängtade. Och det värsta är att de bemötandena inte alltid kommer från besökande eller tävlande, utan medhjälpande. Bara att bita ihop, men det är inte enkelt att gå med huvudet högt. 

Fast för att inte ljuga. Jag är inte trött när jag känner efter. Jag är helt utmattad.

Efter jobbet hade jag två timmar hemma. Två timmar jag kunde lagt på att göra något vettigt, men nej. Jag var bara rastlös. Casper somnade dessutom på soffan så jag smög iväg till stallet utan honom. Annika skulle också med, hon fick äran att rida Rocky. Själv hade jag Sara. 

Det gick så bra grymt bra förra gången, så det besparades lite nu, men stundtals fick vi till det. Men jag måste tänka på mina händer. 

Mina torsdagbarn var så söta, två av dem stod på läktaren och den ena sa att Sara såg så fin ut. "Du ser också fin ut" sa den andra till mig. Blev alldeles rörd och hasplade fram ett litet "tack" som jag inte ens vet om de hörde. Ibland är det så tacksamt, vissa stunder vill man inte annat än sätta sig ner och gråta, andra stunder som just den här, känns det så bra! En liten spark i rätt riktning så att säga.

 

 

Vilket härligt väder det var, perfekt att rida ut i! Så vi tog alltså en uteritt som eftermiddagsaktivitet idag! Två av fyra flickor kände sig osäkra men de följde med och jag tror att de är mycket stolta över sig själva. De övervann den rädsla de av något skäl har behövt gå med. Hur tänkte de ridinstruktörer som inte gjorde något åt saken? Har de ramlat av och blivit rädda så ska de upp igen och få känna att de kan ha kontroll över situationen och inte behöver vara rädda. Jag blev arg inombords men jag vet att den ridinstruktören inte är kvar, och jag är glad för att alla tjejerna fick en chans idag att under bättre förhållanden få testa igen och den här gången lyckas och inte behöver känna sig osäkra. Jag hoppas att brudarnas självförtroende växte för det är det enda som är viktigt för mig!

Det kändes i alla fall toppen idag. Och sen har jag en toppenbra arbetskamrat också - Anna!

 

Häromdagen fick jag och Dalton ett städryck i sovrummet och vi rev ut lite prylar vi kände att vi inte längre var i behov av, däribland ett fyrtiotal DVD-filmer. Vi lade ut dem på lokala loppisen för 5 riksdaler styck och det tog inte ens tjugofyra timmar innan alla filmer försvann! Jösses, jag hade ingen aning om att folk i de här trakterna gillade filmer så mycket... Snart har vi våran resa till England. Hade varit otroligt spännande. Har aldrig varit utomlands. Aldrig. Om inte Öland och Gotland räknas? Man hade ju kunnat hoppas i alla fall, så man hade något att skryta om... Men snart har jag också varit utomlands...! Snart! 

Blackpool, here I come! 

 

Ja, jag gick med på att rida Sara på en ridlektion idag och jag må ha varit en gnutta nervös (en gnutta bara) men det hade jag inte behövt vara. Ingen omkring-trampande vid uppsittning och bättre form och mjukare i kroppen har hon aldrig varit innan. Det ger resultat, och det är så jäääkla skönt att hitta det! 

Vi hade passat på och löshoppat en del hästar under dagen, några av dem överraskade verkligen, andra... Hade vi inga förhoppningar om från början och de växte inte heller. Men kul hade vi, och de flesta av hästarna också! 

Imorgon har vi eftermiddags-aktiviteter men Casper har tydligen inte varit piggelin idag så vi får se om jag kan delta i det hela eller blir sittandes hemma imorgon... 

Här har man lite att ta igen ser jag. Men vad har hänt sen senast? Jag har varit i stallet. Tänka sig... I really have...
I måndags hade jag inga lektioner att hålla, men däremot kastade jag upp min syster på hästryggen i tisdagskväll. Tanken var att jag skulle rida också men hade hunnit med både Sara och Lady under dagen och hade nästan hunnit få skavsår. Blev istället en tur i skogen på Nevada under onsdagen och tömkörning med Vagabonde och Tarzan på kvällskvisten. Hoppas kunna dra med mig Anna ut på skogsäventyr oftare om hon kan sitta i en vagn! Fortsatte tömkörningen idag när jag presenterade tömkörning som eftermiddags-aktivitet för brudarna. Hälften av dem uppskattade det, den andra hälften tyckte inte det var lika underhållande. Men allt här i livet kan väl inte vara roligt, eller? Det var påtal om eftermiddagsaktiviteter den femte gången idag. Det betyder att hälften av alla tillfällen är förgångna, och det är bara fem gånger kvar! Känns nästan redan lite sorgligt, har hunnit planera in de sista tillfällena och hoppas nu att vädrets makter står på min sida. Det får gärna vara uppehåll nästa vecka men snön får gärna ha lagt sig till sista tillfället. Torsdagen den 29 november får det gärna också vara uppehåll. 
Tack på förhand.

Har även bestämt mig att delta i Tomtehoppet med Sara. Har fem veckor på mig att träna. På fem veckor borde vi väl lära oss att ta oss över en liten hoppbana? Man ska ju vara optimistisk sägs det!

 

Imorgon är det sista dagen på jobbet för veckan, men efter att jag slutat dagen klockan tolv beger jag mig ögonblickligen ut till Tåhult för en ridtur på Balletnika och lite chokladmulemys med Linus. ♥ Sen, på kvällen, då ska jag köpa mig en riktigt stor godispåse eftersom det är tillåtet i det här hushållet att äta godis på fredagar och lördagar. Och jag menar, jag har inte ätit godis på två helger nu, så då får det bli en extra stor godispåse. Det tycker jag allt att jag förtjänar. Don't I?

Fick tugga grus idag på uteritten, Sara sa plötsligt att några stockar (eller vad det nu var) skrämde skiten ur henne. Hon blev mäkta snopen när hon insåg att jag inte hängt med henne i vändningen och att jag låg på marken och sprattlade. Hon väntade snällt medan jag kravlade mig upp och stampade argt över att byxorna gick sönder. Sen fortsatte vi. Snällare häst får man leta efter!

Har en fullbokad helg på ingång! Vet inte hur jag ska hinna med att leva riktigt. Imorgon har jag eftermiddags aktiviteter (hopplektion!) och sedan ska jag och Casper baka snickers-kakor till Elins ankomst på fredag. 
Ankommer gör även min bror, hans kvinna och deras härliga Mathilda - som jag har längtat efter dem ♥ Trots detta ska jag, Dalton, Jonatan och Elin spendera lördagen på Ullared innan jag på söndag ska jobba, är domarsekreterare på dressyrtävling, och på eftermiddagen samlas vi allihopa för lite födelsedagsfiranden. På måndag jobbar jag först och sedan hoppar jag in som ridlärare på kvällen för två nybörjarlektioner... You see...

Väckte Casper med pussar strax efter klockan sex i morse. Tänk om jag också kunde få vakna av lite pussar varje morgon? Om man hade en pussarklocka istället för väckarklocka? Hur som helst gick vi upp tidigt eftersom vi skulle till Tina. Hon skulle visa en övning med hjälp av tillridnings-hästen Texas. Mycket lärorikt tyckte jag, men Casper tyckte det var skittråkigt. För ovanlighetens skull ansåg han att kossorna var mer fascinerande än longering idag. 
Övningen innefattade avslappning, för hästen att sänka huvudet. Tina är bra på det där med detaljer, och det gav mig mer förståelse och massor av bra idéer för att arbeta vidare med. En aha-upplevelse med andra ord. Nu ville jag givetvis få sätta igång på mitt håll, men först fick vi kasta på oss nya kläder och skynda ner till dagis - och ändå kom vi lite för sent... 
Så var det dags att testa de nya kunskaperna, med Sara som prioritering. Och vilken skillnad! Vilken fantastisk skillnad det blev! Jag var, eller är, helt salig över vilka förändringar det kan bli bara man tar sig tiden och tålamodet att få dem hitta en annan kroppshållning. 

Fortsatte sedan denna teori om en låg kroppshållning med min fantastiska Rocky, som alltid kan glädja mig med sina framsteg! Och fler framsteg ska det bli. 
Fast.
Först behöver jag min skönhetssömn.
Zzz.

 Avslappnad Sara 

Dressyrtävling idag och jag var domarsekreterare för första klassen. Var på plats vid halv nio, klassen började nio och skulle vara klar runt lunch. Och visst, klassen var slut runt lunch och då vill jag lova att man var riktigt kall efter tre timmar stillasittande i ridhuset, men när domaren berömde mig för ett grymt bra jobb och berättade för mig hur duktig jag varit så blev man genast lite varmare - i alla fall i hjärtat! Dock var fötterna fortfarande kalla och inte blev det bättre när jag lovade bort mig att ta in- och utsläpp. Sista ekipaget gick in kvart i fem (alltså ytterligare fem timmar i kylan) och strax därefter kom morfar och Casper. De tittade på prisutdelningen och Casper tog några bilder på de fina ponnyerna. Sedan följde han med mig till hagarna och tittade på Rocky. Casper tyckte att Rocky såg bra ut. Men det var inte mycket mer än så. "Bra", sa han. Bara det bästa duger åt min grabb, serrni!

Sen, efter att ha tittat på ponnyerna, begav vi oss hemåt med en omväg förbi affären för att köpa lite gott till kvällen och vid sju steg jag innanför dörren. Då tappade vi upp bubbelbad och värmde oss i, för då var man inte kaxig. Sen kröp vi ner i soffan, Casper somnade och jag ska följa hans exempel tänkte jag. Ska krypa ner bredvid honom, krama om honom och snusa i hans hår för att han är min son och måste vara den mest fantastiska och mest fascinerande människa som gått på denna jord! Vilket säkert alla mammor tycker om sina barn, men min unge är fantastisk och så förbannat älskad ♥