cookiecrumbs

Har tydligen tid för utvecklingssamtal idag. Visst var det något man skulle tänka på när man gick dit?
Jag minns inte vad det var... Att föregå med gott exempel...? Kan det ha varit det?

Sen ska jag köpa frukt.

Jag hade tänkt att inte göra någonting idag. Det skulle vara en ledig dag. En dag utan någonting, förutom helt meningslöst sittande i mjukbyxor och tofflor framför TV'n. Men så blev det naturligtvis inte!

Istället hade jag hittat ett recept i Allers, päronknutar, och ett i Hemmets Journal, ugnsbakad lax med gurksås som jag bestämde mig för att testa. Därför blev det en sväng till affären, men istället för att det bar av raka vägen hemåt, visade det sig att Zess och John var i stan. Och eftersom jag ändå behövde åka ut till Warmia för att kolla till henne så åkte vi dit allihopa. Fick dessutom en peng för att jag mockat två boxar extra för någon dag sedan, gulligt! Även om man insisterade på att det inte behövdes, det är väl klart man hjälper till?
Så slog vi oss ner på Landhs för att fika. 
Casper blev arg på mig under det här besöket, vilket resulterade i att jag sa ifrån och han började tjuta. Visst förstår jag att besökare blir störda av barnaskrik, men jag är en förälder. En förälder precis som vilken annan som helst, med rätt att be mitt barn sluta bråka, med rätt att bli irriterad själv, med rätt att vara trött och med rätt att äta morotskaka och dricka kaffe. Jag är inte mer än en människa, inte alls perfekt och ibland inte ens i närheten av "helt okej". Men jag tycker inte heller det är okej att mitt barn blir arg på mig för att en av de som sitter vid bordet inte ätit upp. Vi sitter kvar tills alla fått äta upp, oavsett om vi är hemma eller någon annanstans. 
Jag är ledsen för att det stör er men jag är inte mer än en människa och en förälder. Jag är på konditori för att fika, inte för att försöka leva upp till din image av hur en perfekt förälder ska vara. Didn't do today, won't do it tomorrow.
Vi löste situationen, Zess drack upp sitt kaffe och sen gick vi vid stängningsdags.

Tillslut kunde vi sätta igång med middagen, och vid det här tillfället fick jag till och med min kära son att äta haricot verts som vi också serverade till. Det skulle ni sett, mor och äldre dotter "glo-som-jävla-fån-på-den-dåliga-mamman-vars-barn-gråter-på-ett-konditori" att vi inte alltid bråkar om små skitsaker. 
Och sedan bakade vi våra päronknutar. Som var ljuvligt goda! Men Casper hann inte smaka innan det var dags att lägga sig. Istället får han äta desto fler imorgon när Dalton hostfyllerhostårhostdet är fars dag menar jag. 
Pappa, Annika och William kommer förbi imorgon för att fira farsdag (ochhostDaltonsfödelsedaghost). Vi ska troligtvis slänga ihop en banankaka också. När jag ändå är på humör för att baka menar jag. Och det ändå går hyffsat bra... Eller ja, jag har inte satt eld på köket. Än. I alla fall.

Mamma hade påmint min bror om att man ställde om till vintertid i natt, men hon hade inte påmint mig om det så när jag dök upp i stallet idag var det tomt. Helt tomt. När första ekipaget (enligt min klocka alltså) skulle starta om exakt en timme. 
Åkte hem en stund och umgicks med min brorsdotter Mathilda. När jag var tillbaka i stallet en timme senare, började de första ekipagen parkera och så stämde allting igen!
Den här gången hade jag laddat upp ordentligt med nästan tio pennor i bröstfickan, underställ i fleece, mjukisbyxor, termobyxor, piléjacka ovanför en hoodtröja och vinterjacka överst. Ett par bomullsstrumpor och ett par raggsockor med sånadäringa fotvärmare emellan. De ser ut som stora plåster och får en kemisk reaktion när de möter luft eller man klämmer på dem ni vet? Fantastisk uppfinning. Helt enkelt fantastisk. Dalton hade hittat dem i en rea-låda i en fiskebutik och köpt för tjugofem kronor. De förkortade lidandet med åtta timmar! Min klass var klar på cirka två timmar och inte en enda gång huttrade jag trots tio minusgrader. Skulle kunna vara domarsekreterare under vintermånader oftare med de där fotvärmarlapparna. Har en tävling kvar som domarsekreterare i år, men då är det hoppning. 

När klassen var slut smet jag hemåt och gjorde mig redo inför nästa evenemang. Jonatan och Elin hade redan begett sig mot Uppsala och vi begav oss mot morfar eftersom vi skulle fira morfars, Annikas, Daltons, Williams och Mathildas födelsedagar. 119 år firade vi alltså sammanlagt. 
Mathilda fick en dockstol, ett pussel och kastruller utav mig och hon verkade i alla fall väldigt nöjd med kastrullerna och alla roliga matlagningsredskap! 
Ballongerna och tutorna var dock roligast. Och William såklart, han är också rolig att leka med. 

Casper somnade ögonblickligen i soffan när vi kom hem. Vi bar in honom i sängen men han vaknade till för att gå på toa och nu ligger han här och snarkar i soffan igen. Dalton somnade tidigt också med feber, stackarn. Själv hostar jag lungorna ur mig och funderar på hur det ska gå imorgon när jag har två ridlektioner på kvällen... Lär inte kunna prata på tisdag. Alla viktiga och roliga samtal kommer därmed infalla på tisdag. Karma is a bitch...




Världens finaste brorsdotter!

 

Casper får provsmaka lite mat

Och så överlevde vi Ullared också, men för första gången i mitt liv kände jag mig åksjuk. Vi var väldigt tveksamma till GPSens vägval men kom i alla fall fram tillslut. Njöt av morgonsolen i en cirka timlång kö innan vi kom in och fortsatte sedan i samma positiva anda genom hela varuhuset faktiskt! Fick med mig ett par ridbyxor hem, eftersom Sara hade sönder ett par för mig efter vurpan tidigare i veckan, vilket också var ungefär det jag tänkt köpa till mig själv. Resten av tiden spenderades mest på leksaksavdelningen respektive barnklädesavdelningen. Prioriterade julklappar till Casper och Mathilda. Blev ståendes bakom en kille med en sådandär Lilla-My-tofs i kassan, han glömde lägga varuavskiljaren på bandet så jag sträckte mig efter den när jag fick plats med mina varor och han bad om ursäkt säkert tio gånger och varenda gång sa jag att det inte var någon fara. Som om man skulle gett någon på käften för att personen i fråga glömde varuavskiljaren? Jag var ju på ett strålande humör!
Dessutom såg jag sedan att jag skulle betalat i kassa tolv. Där satt nämligen min gamla somdetsåfintheter 'bästis' från de första åren i grundskola. Hon flyttade till Varberg i tvåan men vi har sporadiskt hållt kontakten. Och där satt hon nu, men inte vågade jag springa fram och säga hej. Jättedumt gjort, ångrar mig såklart. Hörde av mig i efterhand och berättade det för henne. Hon hade blivit glad om jag kommit fram. Ångrar mig ännu mer men det känns bra att veta att hon hade blivit glad om jag hade gått fram. En liten tröst.

Dalton köpte ett fiskespö till mig, ett rosa! Med en rosa fiskelåda och drag till. Nu vill jag gärna följa med honom ut och fiska ♥

Tina ringde efteråt och berättade att min älskade chokladnos hade fått komma hem igen. Något jag gått och dagdrömt om i alla år! Känns helt ofattbart! Längtar efter honom ♥
Är bara någon dag sedan jag lade ut en gammal bild på facebook, från cirka 2004 eventuellt 2005. 
Ska aldrig mer vara utan dig! ♥

Dressyrtävling idag och jag var domarsekreterare för första klassen. Var på plats vid halv nio, klassen började nio och skulle vara klar runt lunch. Och visst, klassen var slut runt lunch och då vill jag lova att man var riktigt kall efter tre timmar stillasittande i ridhuset, men när domaren berömde mig för ett grymt bra jobb och berättade för mig hur duktig jag varit så blev man genast lite varmare - i alla fall i hjärtat! Dock var fötterna fortfarande kalla och inte blev det bättre när jag lovade bort mig att ta in- och utsläpp. Sista ekipaget gick in kvart i fem (alltså ytterligare fem timmar i kylan) och strax därefter kom morfar och Casper. De tittade på prisutdelningen och Casper tog några bilder på de fina ponnyerna. Sedan följde han med mig till hagarna och tittade på Rocky. Casper tyckte att Rocky såg bra ut. Men det var inte mycket mer än så. "Bra", sa han. Bara det bästa duger åt min grabb, serrni!

Sen, efter att ha tittat på ponnyerna, begav vi oss hemåt med en omväg förbi affären för att köpa lite gott till kvällen och vid sju steg jag innanför dörren. Då tappade vi upp bubbelbad och värmde oss i, för då var man inte kaxig. Sen kröp vi ner i soffan, Casper somnade och jag ska följa hans exempel tänkte jag. Ska krypa ner bredvid honom, krama om honom och snusa i hans hår för att han är min son och måste vara den mest fantastiska och mest fascinerande människa som gått på denna jord! Vilket säkert alla mammor tycker om sina barn, men min unge är fantastisk och så förbannat älskad ♥

... Så börjar ett nytt kapitel i livet, och det kan väl inte bli annat än bra? Åtminstone kan man intala sig att det kommer bli bra, även om man saknar det gamla och gärna vill tillbaka.

Påtal om gammalt har jag haft besök av Johnny och Kicki idag! Känner mig trist om man jämför med vem de lärde känna för många år sedan. Det är inte samma tjej då som idag. Idag satt vi bara och fikade, trallade på om jobb och om skäggväxt. Johnny har mjukt skägg.
När de åkt hem smet Dalton iväg till gymmet. Fick en impuls att ta en promenad i det fina höstvädret. Casper tog cykeln, sin nya jacka och så mötte vi Dalton. Han är så nöjd över den nya jackan, Casper alltså. En gul ville han ha, men en grön Didriksson var det närmsta vi kom och den dög bättre än bra hälsar han.

Dessutom har han ikväll fått gå och lägga sig utan att spöken skrämt honom. Vi läste om en pojke som fyllde år, sedan erbjöd jag mig att ligga kvar hos honom tills han somnat men efter att ha kramats en stund sa han att jag kunde gå. Då smög jag ut i köket och åt upp de sista kanelgifflarna och än är det lugnt. Han verkar sova gott och jag hoppas att han får göra det resten av natten utan någon som stör. Min älskade lilla! Jag gör mitt bästa för att beskydda dig mot allt ♥

 

Det blev många fina bilder från våran besök hos Tina idag! 
I utbildande syfte hann vi se lite av morgonmjölkningen, och två dagsgamla kalvar fick vi också chansen att klappa. Besöket i ladugården var inte riktigt vad Casper hade tänkt sig, därför ville han snabbt vidare till stallet där han är lite mer trygg.

Här är den sötaste av kalvarna, som stack ut med sin färg då han är blå! 



Framme i stallet, bekantade vi oss med Spirit, som Tina ska rida in. De blev riktigt bra vänner!



Vi fortsatte dagen med att göra Balletnika fin. Det förtjänar den gamla tanten (för visst får man väl kallas tant när man är arton år gammal?)



Sedan plockade vi körsbär, Myggan var inte sen med att hjälpa till!



Spirit in motion. (Med körsbärsträdet i bakgrunden vid husknuten)



En riktigt vacker häst!

Glad kille ♥



Och så träffade vi kattungarna... 
Den lilla flickan var tokigt söt...





Men det är ingenting mot vad den här pojken var med sina ljusgula markeringar och stora tassar!
Casper har suckat högt många gånger under dagen då han vet att vi inte kan skaffa katt. Men det var onekligen förälskelse vid första ögonkastet ♥

Nu har vi garderat oss mot spökena, efter ytterligare en natt med mardrömmar, spöken under sängen och sömnbrist. Vi byggde en koja under sängen, bestående av Sigges filtar, och bäddade ner alla tre ankor intill. Vi läste ur den nya boken om Halvan "här kommer helikoptern" som var jättespännande och tände lavalampan.
Mysigt blev det!  

Den sista tiden har Casper drömt många mardrömmar, och de sista gångerna har jag försökt prata med honom om vad han drömt om.
I går natt drömde han om ett spöke. Ett litet spöke. Sedan var det något med hans rygg som jag inte riktigt förstod.  Nu i natt drömde han om att jag var försvunnen. 

 

Det är inte ren nattskräck, han skriker inte rakt ut utan är kontaktbar och brukar kunna berätta lite om vad han drömt om, även om det är svårtolkat med hans teckenspråk och gestikulerande. Men det verkar normalt att barn i treårs-åldern drömmer mycket mardrömmar?

Vi har debuterat på biograf! Eller, ja. Casper har debuterat, för egen del var det väl tredje gången som jag minns. Att gå på bio är inte min starka sida, inte att se film what so ever faktiskt. Men jag äger filmen Chocolat, om än låtit den vara kvar i sitt plastomslag...
Hur som helst minns jag att pappa och min syster drog med mig på den första Sagan om ringen-filmen, jag var tio år och sov mig igenom hela filmen. I höstas övertalades jag av Dalton att följa med honom på Paranormal Activity 3, och idag var det alltså dags igen. Denna gången var det Ice Age 4 som lockade. Några gånger skrattade vi faktiskt riktigt gott, speciellt jag som gärna fnissar i en kvart efteråt men mestadels satt jag mest rastlös och räknade minuter tills vi kunde gå till Mc Donalds så jag kunde få dricka läsk utan att oroa mig för att bli olämpligt kissnödig...

 

När vi krupit ner i sängen för att läsa godnatt-saga började Casper prata om elefanter. Elefanter? Varför börjar min son prata om elefanter såhär ur tomma luften?

Osmart tjej behöver lektion i Elephantidae-familjen tydligen. Snabel, mammut, elefant. Same shit. Frågetecken uträtade, det tog mig bara lite tid trots att minnet borde varit färskt...

Avrundade kvällen med en öl och en trött Dalton som ifrågasatte TV-tablån.

"Varför visar man skräckfilm så sent? Efter 23.00 på en fredag? Vem fan är uppe då?"

 

Det sammanfattar väl oss. Övermogna. Over and out /Tant och Farbror.

 

Som rubriken lyder har svärföräldrarna kommit på besök. Med sig hade de lite presenter till Casper, och bland annat den här tuffa lilla vattenskootern som skall invigas så snart regnet slutat falla. Han är en lycklig liten kille just nu!

Jag impulshandlade en studsmatta igår. Har funderat på en rätt så länge, men så sprang vi in i ett bra erbjudande och då kunde jag inte låta bli. Har numera en lycklig son - och en fruktansvärd träningsvärk...

Vissa dagar känns det viktigt att göra något, andra dagar känns det viktig att inte behöva göra något och helst inte ens gå ut. De dagar jag sitter hemma sådär och inte vill göra någonting alls planerar jag storslagna äventyr, vi ska se Street Dogs, On the Job och Saturday Heroes i Karlskrona och i slutet av juli är det Kuggnäs som gäller. Andra äventyr jag planerat in är camping i Nybro och att åka på älgsafari och gå på James Bond-museum och besöka Universeums dinosaurieutställning.

Men det är lättare sagt än gjort.

Det kan vara ganska påfrestande att vara sjuk, och trots alla planer är jag allt som oftast nöjd över vardagens små äventyr, på jobbet, eller hemma med Casper.

Hur som helst, bestämde jag mig för att jag ville åka in till staden idag för att köpa något fint. Ibland förtjänar man något fint. Casper förtjänar i princip alltid något fint.

När tåget åkte förbi Habo berättade Casper för mig och Dalton att han varit hos veterinären där med Ville, när Ville hade ont i benet. Tänk att han ens kom ihåg det? Jag blev helt förstummad.
Framme i stan tittade vi på polisbilar och köpte två nya böcker - här kommer polisbilen och här kommer brandbilen. Vi hittade en skogsmaskin inne på BR också som fick följa med oss hem, och ett par tuffa shorts med dödskallar på. Dalton fick nöja sig med fiskegrejer, och själv köpte jag en ny almanacka. Blir så frustrerad över att min gamla tar slut i juli. Jag gillade min gamla almanacka med zebramönster och jag gillar inte att behöva göra mig av med något jag tycker mycket om, men den här almanackan kunde man göra egen framsida till.

Min framsida pryds nu såklart utav Casper, och det är inte fy skam.

♥