cookiecrumbs

Är så hysteriskt roligt att komma ut ur duschen och höra hur Dalton sitter i vardagsrummet och skrattar högt åt filmer, idag var det Mina jag och Irene han tittade på. Fast egentligen får jag inte säga något för då förstör jag hans image, men jag gillar att retas, haha!

Casper har dumpat oss för morfar, men varför gråta över det när jag kan ta en dusch i lugn och ro? Färga håret, måla tånaglarna och äta godis innan middagen. Rena rama lyxen!

I en butiksannons på Tradera hittade jag en inredningsdetalj till Caspers rum som jag väldigt gärna ville ha. Den kostade 110 kronor vilket jag tyckte den var mer än värd.

Åh, det enda jag klarat av att vara riktigt lycklig över är att Caspers jacka åkt från Lübeck till Malmö och nu är påväg uppåt i landet! Det finns knappast något bättre än parcel tracking i nuläget.

När jag gick igenom mina hinkar och påsar med knappar så hittade vi en ett-öring och en två-öring. Bara den sistnämnda hade kunnat ha ett värde på nästan tvåhundra kronor, om den varit i lite bättre skick. Knapp(t) så man tror det!

Ja, kärt barn har många namn och trots att han inte hunnit fylla så många år än så har han desto fler namn:

En tant på arbetsförmedlingen sa idag att jag inte behövde vara rädd. Rädd? För vadå?

Jag har köpt en jacka till Casper i brunt och blått med hans namn broderat på bröstet. Trots att jag lovat mig själv att aldrig bete mig som en "ponnymamma" känner jag att jag står och vinglar på den hårfina gränsen däremellan... Jag hoppas han förlåter mig.

Är så väldigt trött och ledsen på kennelinnehavarna för RNB. Större idioter får man leta efter! Men det är tydligen inte bara jag som blir behandlad som råttskit utav dessa, utan även flera. Ska man skratta eller gråta?

För någon vecka sedan blev jag nyfiken på ett hästrollspel via nätet där man kan starta upp ett ridcenter eller stuteri. Självklart fastnade jag, det är så barnsligt roligt! Jag har ett körsbärsbrunt sto, som heter Lexi och en brun hingst som heter Architecht. Idag fick de ett apelgrått stoföl som fick heta, javisst såklart - Shagii!
Det är ett bra spel om man vill hålla åldersparanoian borta.

Casper har genomfört ett test i utveckling idag hos barnavården. Han satt koncentrerad i femtio minuter och klarade uppgifter som är utformade för fyraåringar. Det är över genomsnittet för en normalbegåvad 2 år och 9 månader gammal huligan!
Sen sparkade vi boll och lekte i lekparken, tills det var dags att sova middag. Då fick jag tid över att starta mitt nya stickprojekt. Det är en tröja i lila och vitt med Shagii på! ... I Caspers storlek...

Självklart fick kameran följa med ut imorse när vi skulle gå på morgonpromenad, men istället för att promenera hittade vi en stubbåker där pojkarna bestämde sig för att stanna och leka.
Alla var nöjda. Eller okej, inte riktigt alla, men Sigge var lycklig:

Två av de tre finaste pojkarna i världen ♥

 

Hoho! Vi upptäckte precis att vi visst hade ett minneskort hemma som passade i kameran! Så nu har Casper och jag hunnit roa oss med detta. Det är ingen värstingkamera men åh vad roligt det är att ta foton igen! Speciellt om man har en liten skitunge som helst vill titta ostört på Svampbob Fyrkant!

Det var nästan lite jobbigt att vakna i stöket som lägenheten bestod av i morse, men efter att jag, Dalton och Casper ätit smörgåstårta med den lilla del av mammas släkt som existerar så städade vi. Jag råkade möblera om sovrummet också. Det blev fint och någon dag ska jag ta ett foto på hur det ser ut. Men inte idag, för jag har fortfarande inget minneskort till den fina rosa kameran jag fick utav Dalton. Vilket gör mig lite besviken faktiskt.

För övrigt älskar Sigge att duscha, no doubt! Och jag blev inte alls blöt! Jag lovar!

Ibland blir man så frustrerad på folk som tillbringar flera timmar framför datorskärmen och skriver ner så mycket bullshit om någon de inte känner, som de aldrig ens har träffat. Hur de lägger ner tid och energi på att sprida rykten om, och försöka sparka på någon som redan ligger.
Får de minsta lilla motstånd utav någon annan blir de sedan oerhört sårade och "förstår inte hur folk kan göra så". Hur kan du då göra så mot mig då? Hur kan du sitta via Internet och diskutera mitt underliv, mina val i livet, mitt och min karls förhållande, huruvida Caspers biologiska fader och hans släkt är mentalt stabila, de som ens är i livet, enligt dig?
Om det är så svårt att möta motstånd utav en okänd människa, ska du inte bete dig likadant som dem. Någonsin hört talas om att "behandla andra såsom du själv vill bli behandlad"?
Livet och personerna du möter under livets gång kommer inte kyssa undersidan av dina fötter för att du behandlar oss som skit.

Nu får det vara slut på avreaktionen. Jag låter dig inte läsa min blogg och att försöka ge dig svar på tal är väl egentligen totalt onödigt med tanke på hur extremt psykiskt sjuk du är, vilket jag inte är. Jag försöker ju bara cool. Jo tjena. Stackars tjej.

Nu ska jag äta tårtan jag bakade. För jag fyller snart 21 år och har ett liv, till skillnad mot dig.

Dalton var i storstaden och shoppade idag medan jag var på jobbet. Vi hade bestämt att ta samma buss hem men bussförarpuckot pratade i telefon och bestämde sig för att köra förbi mig. Det var en mycket ilsken pappa och en mycket ilsken Dalton som jag fick tillbringa eftermiddagen med. Jävla busschaufför, jag ska slå dig hårt!

Ja, hur som helst kom Dalton hem med ett fiskespel, så nu sitter han och fiskar framför TVn. Herregud! Lyssnar på göken som kacklar och surret av linan som vevas in. Bredvid sitter Casper med sitt lilla fiskespel och fiskar. Pappas pojke, men mamma gillar't inte.
Han köpte två födelsedagspresenter till mig också, Dalton. Hur i all världen ska jag kunna vänta på att få öppna dem? När jag nästan vet vad det är i det ena paketet? (Casper visade var Dalton gömt dem, och det är inslaget i Media Markt-papper så jag tror han har köpt en fin kamera. Ibland uppskattar jag att Casper skvallrar!).
Ska ställa min telefon på alarm klockan 00.01 i natt. Då ska jag väcka Dalton och tjata på honom tills jag får öppna mina presenter.

Hoppas jag får frukost på sängen imorgon. Det fick jag idag, men jag hoppas jag får det imorgon med. Ibland förtjänar man ju att bli bortskämd.

Ja, nog var det ett tag sedan alltid. Längtar tills min älskade "Shaggygirl" är hemma igen, hon är den finaste i hela världen! En annan som är finast i hela världen är Dalton som lämnade och hämtade Casper på dagis, slängde i en maskin tvätt medan jag var på jobbet och som sedan hade maten klar när jag kom hem! Skinhead against gammeldags könsroller kan vi kalla det, enlig PH. Puss på Dalle ♥

Imorgon ska jag rida ponny, därför ska jag avrunda min kväll med att äta upp de tre resterande chokladbollarna som Dalton bakade ikväll.

Ibland känns inte livet så spännande. Som när man ätit ostmackor till frukost, tittat på lättsmälta barnprogram samtidigt som morgonkaffet kallnar i koppen, storhandlat på ica supermarket, ätit pannkakor med jordgubbssylt på, tittat på Pagemaster med Casper, stickat på ett par beigefärgade raggsockor, rastat hunden, spelat Wii, ätit jordnötsringar och druckit sockerdricka, läst en godnattsaga och rastat hunden igen så hinner den bittra sanningen ifatt en när man slått sig ner i soffan för sista gången den dagen. Man ser måhända wild and crazy ut, men livet är inte alltid så glamouröst och rockigt som man önskar.

Men, så är det någon bredvid som säger att man är snygg, trots att man precis tvättat sminket ur ansiktet och trots att man lider av sömnbrist och trots att påsarna under ögonen är ett faktum. Någon bredvid som går upp och gör koffeinfritt kaffe och någon bredvid som lägger armen runt en. Någon som man kan luta sig mot och dricka koffeinfritt kaffe med klockan nio på kvällen när National Treasure går på TV. Någon att skratta och pussas med. Någon att värma sig hos och någon att vara arg på. Livet är ju faktiskt helt fantastiskt, när jag fyller min vardag med vardagliga saker med en karl och ett barn. Och den pruttande hunden.

Och så är jag inte sjuk på riktigt, det är man inte om man säger att livet är fantastiskt. Jag bara låtsas för att det skulle vara coolt. Eller är det kanske så att jag själv valt att inte ge upp? Att jag själv tar aktiva beslut att den här dagen ska också få passera, liksom nästa dag, nästa vecka, nästa månad. Man kommer långt om man bara skulle vilja, och jag är envis som en åsna.

Chico, tidigare nämnda Frank, har varit på besök idag. Han tyckte att Sigge var helt okej och det är måhända ett litet steg för mänskligheten men ett enorm framsteg för Chico och oss som får vara med och följa honom på resan. Nu ska allting i hans liv bara gå i glada spiraler uppåt!

På tal om glada spiraler har jag fått ett halsband. Det är en cykel och den är jättefin!

Nu är det fredagskväll och det är Rocky-maraton på TV. Dalton ska sitta uppe halva natten och titta, vilket passar mig fint. Jag kan leta i köksskåpen efter godis och krypa in i hans famn. Det gillar jag!

Min fina Tina var förbi och lämnade julklappar åt mig och Casper. Casper fick en fleecetröja & självlysande klistermärken som vi ska sätta upp i taket. Jag fick bland annat tofflor, som jag och Casper bråkat om hela kvällen. Så för att göra honom lycklig ska jag köpa tofflor åt honom. Kanske några som matchar den snygga tröjan?
Om ett par dagar beger hon sig till Tyskland, saknaden efter henne kommer vara enorm. Men jag och Dalton är i alla fall rörande överens om att vi ska åka ner till Hamburg och hälsa på. Det enda som återstår av planeringen är i princip om vi åker innan Pretty Shitty Kjell eller efteråt. Till och med hotell har vi hunnit välja ikväll!

Sedan unnade vi oss lite vardagslyx. Jag och Casper lade ansiktsmask, han tog ett bad och sedan gick han och lade sig. Resten av kvällen har jag kunnat smyga runt i mina mysiga tofflor, lagat fiskpinnar och potatismos och tittat på den riktigt usla filmen Exorcismus med min älskade andra hälft. Han är mysig, luktar gott och så himla pussvänlig! I love him ♥ My Daltonboy!

Åh, vad bra med en morfar som är pensionär! Huliganen sitter och tittar på skidskytte med morfar medan man själv kan ta en sväng till gymmet och handla lite mat, och städa upp lite hemma. Fantastiskt bra idé det där med pension måste jag få säga!

... Och så får man slå ner rumpan i soffan och andas lite i lugn och ro också. Bara det är ju fantastiskt ibland!

Jo! En liten solskensberättelse såhär när månen kikar fram.
Den snygga bruttan som jag känner nere i Kungsbacka tog sig an en liten lakritsbit som sökte nytt hem. Registrerad i ADBA och fantastisk att vila ögonen på. Jag föreslog detta för Anders och hans fru, så klockan 21:00 befann vi oss i går i Kungsbacka för att hämta killen.
Vilken fantastisk varelse! Jag funderar ännu på om jag skulle måla om Sigge och råka förväxla dem någon dag när jag har vägarna förbi Anders... Undrar om han skulle märka någon skillnad...?

Eftersom jag har en crush i lakritspojken måste jag för min egen skull lägga upp den här söta bilden på Wall-e vs Frank-ie. Det är så att hjärtat smälter ♥

Det har varit fint att vara bortrest men oj vad skönt det är att vara hemma igen! Jag har dragit ner persiennerna för jag tänker fånga morgonen. En morgon som jag och Casper tillbringar i våran soffa, under våra täcken, framför våran TV. Och med våran lavalampa tänd i fönstret såklart! Jag har haft hemlängtan!

Men vi har haft det bra, druckit glögg, ätit porterstek och varit ute med hundarna. Vi har skrattat, grinat och gått i Gränby. Pussats, kramats och bråkat lite med varandra.
Casper har noggrant gått igenom Bröderna Sundins leksaksgömmor, och en av favoriterna var Turtles-ögonbindeln. Men förstaplatsen snörptes utav den radiostyrda bil som han fick av farmor och farfar. Den blev uppackad allra först när vi kommit innanför dörren också...!