cookiecrumbs

Idag hänger vi inte i soffan, utan på balkongen!

Har varit och lämnat tillbaka jobbnyckeln och hämtat mina grejer idag. Jag jobbar inte längre på ridskolan alltså. Men nu satsar vi på PSK-helgen istället! Ska bara äta upp min ben & jerry och dricka upp kaffet så ska jag bege mig mot systemet och inhandla morgondagens resegodis. Tjipp!

 

När jag packade inför PSK hittade jag en minnesvärd bussbiljett i en av handväskorna. Tittade inte så noggrant på kvittot när jag betalade för det, utan upptäckte först nu att det var en av oss som blev lite favoriserad av busschauffören, haha! Skolungdom, jo jag tackar...!
(För det måste ju varit jag som var skolungdomen? Eller!?)

 

Ställde klockan och allt för att Dalton skulle komma förbi med nyckeln hem till honom, men kom jag upp? Nä. Jag låg och kramades med Otis. Istället fick jag slänga på mig kläder i ren panik när han ringde på dörren och Casper öppnade åt honom. Strax därefter ringde alarmet på telefonen och jag vetifan om jag lyckades stänga av det egentligen. Nåväl. Lämnade Casper på dagis och begav mig till arbetsförmedlingen. Jag är nog den enda som gillar att gå dit, jag tycker om min handläggare. Idag inledde vi mötet med att försöka "checka in" på facebook via telefonen. Två icke-teknologiska brudar som inte lyckades med det hela. Mötet fortskred. Snart är jag tillbaka på Sjövik!
Tog en middagspromenad med Otis ner i skogen, mötte en dam med en irländsk setter som stod och pratade med oss en stund. Settern var en gammal gentleman som började bli grå i ansiktet, men som uppskattade Otis, i alla fall en liten stund. Damen gav Otis mycket beröm och menade på att hennes setter inte accepterar vilka hundar som helst, bara de allra vänligaste hundarna. Det gjorde mig glad att höra!
Nu hänger vi bara i soffan, i väntan på att hämta hem lill-huliganen. 

Börjar vänja mig vid lugnet, ligger lite länge och drar mig i sängen på morgnarna bara. Nåja, lyckades kravla mig upp tillslut och övertalade syrran att följa med runt sjön. Vi gick ner till dagis och lämnade Casper och begav oss sen iväg med hundarna i solskenet. Jag pratade på som vanligt, är duktig på det, ärvde mormors och mammas mindre bra egenskap att aldrig kunna vara tyst, medan Annika fick nöja sig med tystheten från pappas sida. Vi är en bra syster-duo med andra ord...!
Sedan gick vi hem till mig för kaffe och kladdkaka medan hundarna lekte av sig den sista energin. Hade planerat igår att jag och Otis skulle träna kontaktsökande idag. Det kom jag på nu, men efter de här timmarna med Ville får han ligga kvar på soffan och sova. Kanske kan klämma in ett träningspass ikväll istället? Funderar på om jag också skulle ta mig en tupplur på soffan en stund...

 

 

 

Första dagen som arbetslös. I alla fall för ett litet tag, och jag är redan rastlös. Gick till arbetsförmedlingen efter dagislämning och sedan mötte jag min mor på vägen hem. Hämtade Otis och gick ner till kyrkogården en stund, sedan lämnade vi mor där och gick upp till syrran och Ville som satt hos pappa och njöt av solen. Hundarna busade av sig i trädgården ett par timmar och vi pratade om allt möjligt, sedan ville Miriam kidnappa mig in till stan. Otis fick stanna hemma men Casper följde med, blev lite spring i affärer och middagen bestod av Mc Donalds-mat i vanlig ordning. Huliganen fick välja lite kläder till sin födelsedag och sedan kom Dalton förbi med presenten som han köpt - en superfin Lonsdaletröja! Nu sover han gott och jag passar på att dricka folköl i kopp (för det går ju inte dricka ur burk...), lyssnar på en av Karins spellistor med Håkan, Jon Brion, Tiger Lou, Ed Harcourt och annat mysigt. Ser fram emot helgen med skräckblandad förtjusning. Sneglar på HTC-telefonen jag fick av Miriam som jag desperat försöker förstå mig på (teknisk tjej hej) och väntar på svar. Dessa jobbiga svar... 

 

Hur lyckas jag alltid ta fel på dagar och tider nowadays? Behövde inte alls gå upp tidigt idag, men gjorde det ändå. Tog med Otis ut på morgonpromenad i femton minus, han var måttligt nöjd och sedan har vi städat hela lägenheten. Behöver få lite mer gjort (eller behöver och behöver. Men godis är väl tämligen viktigt att inhandla eller?) men sitter ändå på hela rumpan i soffan och väntar på att Miriam ska ramla in. 

 

 

Gå på gym behöver man minsann inte göra när man har hästar att ta hand om!
(Med kakor och godis i högsta hugg dessutom)

 

Amanda Lövgren tog massvis med fina bilder i söndags på Rörmossenträffen, här är ett urval av dem! 


Otis och Basta (med Ville med i hörnet)

Basta, Otis och Ville mitt i alltihopa

Gick en hurtig promenad runt sjön på lunchen mellan dagislämning och stallet. Helt plötsligt får Miriam och Otis för sig att busa i en snödriva! De är allt bra knasiga de där två, och jag fick mig några osmickrande bilder som jag ska dela med mig utav! 

Gott att vakna upp till nybryggt kaffe efter att ha kramat Otis hela natten. Skulle absolut kunna vänja mig vid Miriam som sambo alltså! Dessutom åt vi tacos till frukost, och skrattade jättemycket. Hon är min trygghet. Hon är bäst.

Ska lämna huliganen på dagis och bege sig mot stallet. Det blir en fin dag, med lite sol. Hälsningar /Optimistiska bruden.



Miriam skrattade åt att min tantarm är tjock, men karman gav henne näsblod!

Har passat på att njuta av det fina vädret idag mellan tvättmaskinerna. Annika och William var med, Casper åt mest kakor. Blev ett par timmar i solen och nu sover båda mina pojkar, medan jag sitter här, och är så galet sugen på kaffe. Överväger om det är värt att dricka kaffe (å koffeinets vägnar), och under tiden jag överväger detta dricker jag coca cola. Hej här är hjärncellerna igång!

Nog för att man inser ibland att "det här är inte min dag". Men för mig har det här inte varit min vecka! Nog för att jag mått bra den senare halvan av veckan, men jag är tämligen förvirrad. Är det sant att man blir som man umgås? Då kan jag åtminstone skylla ifrån mig...! Idag sprang jag till exempel i panik till jobbet i tron om att jag började jobba 08:00.
Det gjorde jag inte.
Jag började 13:00.

Vad fan...? 

Har haft mina finaste väninnor Miriam och Idun här ikväll, vi hade laddat med kaffe och kakor. Själv satt jag mest och skrålade. Påtal om att skråla. Livet är för kort för sorgliga sånger sjöng en klok men något förvirrad man. Och jag håller med!

Det är tur att det finns saker att glädjas åt när allt annat bara blir kaos. Lyckades komma försent till jobbet idag och när jag stressade in i cafeterian möttes jag av åtta glada brudar som jublade mitt namn och skulle kramas. Holy crap, hade helt glömt bort eftermiddagsaktiviteterna som startat igen...

Nåja, med lite walk of shame-känsla fick vi improvisera. Det gick sådär.

 

Måste verkligen se till att det här hushållet ser lite mer estetiskt tilltalande ut. Insåg när jag kom hem idag att jag verkligen lyckats dra ut vartenda klädesplagg ur varenda garderob, ätit alldeles för mycket mat ur kartonger och sörplat ur alldeles för många kaffekoppar som sedan lämnats kvar, utan att vara helt ursörplade. Suck. Projektet påbörjades...

 

... Men istället hamnade jag här med Otis Redding och funderar på att göra lite mer kaffe innan Miriam ramlar in.

 

Seriously... Need to get the fucking thumb out. 

 

 

Mådde så jävla bra. Sen kom världen ifatt. 

Vad hände?