cookiecrumbs

Den sista tiden har jag gnällt ganska mycket om huruvida jag är på rätt plats eller inte. Det är inte så att jag inte gillar mitt jobb, mitt jobb är oförskämt bra, det är bara att det känns väldigt tungt att inte vara där man trodde att man skulle vara. Att man skaffat sig en framtidsvision och hållt fast vid den bilden i flera år och plötsligt, när man precis ska över mållinjen, rycks allt ifrån en. Och så får man börja om. Det är frustrerande. Det är egentligen den känslan som jag gnäller på.

Idag, när det är en dag jag inte ska jobba, blir jag istället så fruktansvärt rastlös. Det var det ingen som förvarnade mig om!? Plötsligt vill jag jobba. Fastän den där känslan jag precis nämnde finns där. Hur går det ihop?

 

Försöker få klart de där tusen sakerna jag borde få gjort.
Städa, tvätta, diska, sy ihop Edwards sele (men såklart glömde jag köpa sytråden som jag gick till affären för att köpa), bädda sängar, hänga upp tvätten, förbereda maten... Det där jag borde göra.
Jag har bara hunnit pyssla med djuren. Satt ute hos Quirella en stund och bara tittade på henne. Oreo satt i soffan och tittade han också. 
Sen cyklade Casper och jag ner till dagis och så handlade jag på vägen hem. Tänkte att när jag ändå har tid såhär en vanlig vardag kan jag lika gärna göra något extra gott till middag också. Det får bli Flygande Jakob. Jag tror vi är överens om att det är gott allihopa.

Skall i alla fall avrunda datanördigheten med att betala räkningar, och komma ihåg att posta några brev när jag ska ner för att hämta Casperson på dagis. Rastlös, som sagt...

Tidigare besök hos tandläkaren har inte fungerat så bra. Han har inte samarbetat och den här gången har vi ända sedan kallelsen kommit pratat med honom om det, och övat.
- "Hos tandläkaren gapar man stort, aaaaaaaa".

Så var det dags idag, han var så duktig och han gjorde oss så stolt! Det hade verkligen gett resultat att "öva" och det känns så fint i mammahjärtat och i självförtroendet. Så små saker i vardagen som ger en så mycket...!

 

Sedan gav vi oss iväg för att hämta nya familjemedlemmen Quirella. Det blev en spännande bilfärd genom villakvarter, små grusvägar, ett antal MC-klubbar och någon jättemärkligt omväg. Tillslut hittade vi i alla fall fram, till en väldigt liten flicka som inte var lika fascinerad av oss som vi är utav henne.
Nu är hon i alla fall hemma hos oss och ska få göra sig hemmastadd ett par dagar. 

Gillar mina små! ♥

 

Gillestugans Quirella

 

Smedbackens Oreo

Fortfarande känner jag att jag är på en plats där jag inte helhjärtat vill vara, och det gör mig frustrerad. Men så finns Rocky där. En liten tinker-pojke som är rädd för allting, men som tydligen litar på mig och som har stulit mitt hjärta. Totalt! Han gör mina dagar lite lättare. Man får känna att man gör lite skillnad, att man gör något till det bättre och att lyckas är lycka!

Har hunnit börja på Edwards sele. Han kommer bli fin i den! Gul hund klär i ljusblått och vita prickar.
En annan som fick bli fin ikväll var Oreo. Han fick sina klor klippta. Gjorde det helt själv medan Dalton läste kvällssaga för Casper. De läste om en kanin som skulle gräva sig en grop att bo i. Oreo behöver inte gräva sig en grop nu när han flyttat in i den fina buren i Caspers rum. Jag tror att han idag har bestämt sig för att den är rätt okej. 

 

 

Oreo har fått flytta in under kvällen, han har ännu inte bestämt sig vad han tycker om det. Nu är Casper, Oreo och Ärlig roommates men eftersom Casper hunnit somna blir det ingen uppdatering med bilder förrän han har vaknat, det vill säga imorgon bitti.

 

Hovslagaren kommer till jobbet imorgon. Variation i vardagen! Jippie! Casper har tandläkarbesök inbokat på onsdag och det övar vi inför. Fick hela dagen ledigt. Ska låta kroppen vila då, den har lite ont säger den. 

Idag fick det bli en dag på stan. Behövde några bra skor att ha i stallet. Märkligt nog slits stallskor så fort när man jobbar med hästar, mycket fortare än adidas och doc martens. Hittade ett par fina som fick följa med hem. Det blev en julklapp till Casper också, nu ska jag bearbeta Tina att fylla på den för den lär bli ståendes därute ändå. 

Dalton hittade ett tält, och så blev det en massa rullar med julklappspapper. Jag har någonting för det där med att köpa julklapps- och presentpapper. Vi har alldeles för många rullar liggandes, men så hittar man alltid något nytt snyggt papper och kan inte låta bli... 

När vi kom hem gjorde vi fint på balkongen, jag fick hjälp av Casper och Oreo med att byta ut penséerna (dem var det inte mycket kvar av) och äntligen fick vi lite växter utanför ytterdörren. Vit ljung får det bli i vinter!

Imorgon är det full rulle. Vi ska hinna med en sväng på vårdcentralen hoppas jag på, jobba, träffa Emma och Edward och få hem en bur att göra iordning. Bäst att sova så man har mycket energi...

Helt plötsligt, efter att Dalton varit ute på fiskeäventyr, ringde det på dörren. Det var en frusen karl i rengställ som huttrade att han ville ha lite kaffe. Vi tänkte att vi kunde skänka honom en stor kopp kaffe. Han fick hänga in kläderna i vårat torkskåp också. 
Utan kläder blev han stilig, han hade långkalsonger med älgar på sig.



Casper sov över hos morfar så för att tacka för koppen med kaffe fick vi följa med till Pumbas Pub. Dalton drack schweppes och black russian, han var jättenöjd.



Jag blev bjuden på en rosa pantern som också blev kvällens enda drink.

 

Bakom bardisken.

Efter ett gammalt (eller, tja, sisådär fem år gammalt i alla fall) uttalande av Anders Grentzelius om att skinheads är skrikiga, stökiga, bråkiga och alltid berusade vill jag bara göra ett litet statement. 

Sug på den du! ;-)

Dagens fot-update: den har blivit mer blå. Dessutom kan man börja urskilja något som nog ska likna ett hästsko-avtryck. Better then tattoos.

Påtal om färger så är det fredagsmys som gäller i våran familj och då räknas alla in! Utom Janina, hon ligger redan och sover.

Egentligen kan jag tycka att bilder på fötter är ganska osmakliga, i alla fall om man är tjugo plus och lägger upp bilderna i en blogg. Undantag är givetvis de där härliga sommarbilderna från när man sitter på bryggan och plaskar med fötterna...

 

Min fot får också vara ett undantag idag! Trodde aldrig att jag skulle lägga upp en bild på mina fötter, men jag kan inte sluta fnissa åt min stackars fot som fick agera underlag när en av hästarna skulle dansa. Det gör så satans ont och jag haltar fram som ett troll. Dessutom är jag dålig på att hantera smärta, antingen fnissar jag eller så gnäller jag. I det här fallet kan jag inte sluta fnissa. Och nagellacket matchar ju!

 

2006 
Siglavy Balletnika 39,5 poäng
2a pris, (för ston 11 år och äldre)

Maestoso Bukovina 45,5 poäng
5e pris, (föl födda 2006)





2008
Snobben 36 poäng och Tina
1a pris, (valacker 8 år och äldre) Bästa valack.

1a pris, (LB:1 dressyr)
1a pris, (LA:1 dressyr)



2008
Maestoso Bukovina 36,5 poäng
2a pris (ston 1-2 år)





2009
Maestoso Bonavito, 36 poäng



2009
Maestoso Britania, 47 poäng











2010
Siglavy Balletnika 42 poäng
Bästa sto, best in show

Maestoso Barcow
50 poäng, bästa unghäst

Och för att inte missa Bizzy Bailey, född 1998

 

Har redan hunnit beklaga mig på Facebook, det är min sista lediga vardag idag och på måndag börjar allvaret. Jag vill bara komma igång, nu, helst för flera dagar sedan! 

 

Dalton har erbjudit sig att följa med till kaninutställningen i Värnamo (upp till bevis, baby!) och nu är jag riktigt sugen på att åka dit. En uppfödare i våra trakter ska dit och hon lovade att i mån av tid hjälpa oss. Vem vet? Snart kanske vi åker land och rike runt och meriterar våra kaniner på kaninutställningar?

Men fram tills dess ska jag arbeta, och börja rida Balletnika också. Älskar den här bilden på henne och Tina (som fyller år idag, hipp hipp!) från 2005.

 

Casper gillar henne också ♥

Det slog mig att när jag ändå är ensam hemma kan jag lika gärna höja volymen och spela den här fina DVDn som jag ju köpt. Dessutom kommer min syster förbi eftersom vi håller på med en text på hennes ben, det betyder att jag får sällskap till filmen. Hon var minst lika inbiten som jag var på slutet av 90-talet när de släppte Lime-skivan. .

Ps. Jag har VHS-filmen också, Arvingarna the story. DS.

Morgontrött. Alltså morgontrött till den milda grad att jag är gnällig. Hittade ingenting gott att äta till frukost heller, trots att skåpen är fyllda till bredden av alla möjliga ätbara ting. Röda linser, tonfisk för ett helt år, alla sorters pasta och i alla fall två sorters frukostflingor. Casper valde flingorna och jag tog ett äpple. Var det så lätt att äta frukost som barn? Det svåraste valet han har när det gäller frukost är om han ska ha rostade mackor med apelsinmarmelad eller leverpastej, om han inte som idag väljer flingor som variation. 
När Casper var på dagis bestämde jag mig för att köpa frukost. God frukost. Men så hade valio slutat sälja min favorit-yoghurt, med banansmak, så frukosten blev ändå inte så mycket bättre. Det fick bli yoghurt med äpple och kanel istället. Helt okej, men det är något speciellt med bananyoghurt och det har jag tyckt sedan jag var liten. 

Tänk att man kan vara vresig en hel morgon bara för lite yoghurt? Jag kan kanske medge att jag är en väldigt inrutad person.

 

Hur som helst ska jag ta mig i kragen och sluta gnälla, i alla fall för en liten stund. Ska tillaga ugnstekt falukorv och längta tills jobbet börjar på måndag.

... Så börjar ett nytt kapitel i livet, och det kan väl inte bli annat än bra? Åtminstone kan man intala sig att det kommer bli bra, även om man saknar det gamla och gärna vill tillbaka.

Påtal om gammalt har jag haft besök av Johnny och Kicki idag! Känner mig trist om man jämför med vem de lärde känna för många år sedan. Det är inte samma tjej då som idag. Idag satt vi bara och fikade, trallade på om jobb och om skäggväxt. Johnny har mjukt skägg.
När de åkt hem smet Dalton iväg till gymmet. Fick en impuls att ta en promenad i det fina höstvädret. Casper tog cykeln, sin nya jacka och så mötte vi Dalton. Han är så nöjd över den nya jackan, Casper alltså. En gul ville han ha, men en grön Didriksson var det närmsta vi kom och den dög bättre än bra hälsar han.

Dessutom har han ikväll fått gå och lägga sig utan att spöken skrämt honom. Vi läste om en pojke som fyllde år, sedan erbjöd jag mig att ligga kvar hos honom tills han somnat men efter att ha kramats en stund sa han att jag kunde gå. Då smög jag ut i köket och åt upp de sista kanelgifflarna och än är det lugnt. Han verkar sova gott och jag hoppas att han får göra det resten av natten utan någon som stör. Min älskade lilla! Jag gör mitt bästa för att beskydda dig mot allt ♥

 

Jag börjar bli lite frisk nu och det är tur eftersom jag har viktiga grejer imorgon. Lovade Dalton att städa, tvätta och handla igår. Tyckte att jag gjorde det bra. Städade ett rum, stökade ner ett annat, handlade för en halv miljon men fick inte med mig någonting av det som stod på inhandlar-listan och tvätten missfärgades bara lite grann. Dessutom försov vi oss idag, jag och Casper. Vi har flyt just nu!

 

Igår var jag en glad tjej. Då kom Kicki förbi på kaffe, och det var närmare tre år sedan sist. Men jag har aldrig tvivlat på att hon inte funnits där och nu är hon tillbaka för att stanna. ♥
Det var bara det att febern också hälsade på framåt kvällskanten så nu är jag lite olycklig. Kunde klarat mig utan. Nåja. Eftersom jag har beställt följande bok, kan jag lika gärna sysselsätta mig med att läsa ut den. 

Dessutom fick jag ett litet städryck och plockade lite i garderoben. Måste bara ta tag i tvätten också, först då vet jag om jag lyckades få ordning på allt.


Och så bjuder jag på en bild av vårat stentuffa sovrum, med den fina planschen på Arvingarna.

Så har väntan på att Daltons födelsedagspresenter inlett. Hoppas att han blir glad.

Ska på arbetsintervju nästa vecka, känns bra att man är eftertraktad för det lilla man kan. Samtidigt är jag fortfarande väldigt ledsen för att jag inte är där jag vill vara. Trodde att jag kommit över det sistnämnda, men det hade jag inte. Jag blir fortfarande lika ledsen när någon pratar om det, eller jag på annat sätt blir påmind om det.

 

Under dagen gjorde jag i alla fall en god gärning. Jag mötte en gammal lärare i affären. Vi hälsade på varandra och gick vidare. Men andra gången vi gick in i varandra insåg jag att jag borde tacka henne för att hon varit en bra lärare. Så jag gjorde det.

För jag var ingen mönsterelev direkt, men ändå var det så många lärare, rektorer och annan personal som engagerade sig. Jag kommer ofta på mig själv med att vara tacksam över det personer har delat med sig utav, varesig det varit deras yrke eller inte. Men att man sällan får en chans att berätta det för dem, och tacka dem för det de gjort. 

En som gjort ett fint avtryck var Micke, rektor i Hultsfred. Han fick ett mejl från mig för några kvällar sedan och jag fick tillbaka:

"Du skulle bara veta vad det glädjer mig att vi någonstans i det kaos som faktiskt omgav oss ändå lyckades nå så långt att du tänker på oss. 

Jag var orolig, det vet du, men jag är det inte längre. Du har en värme och ett sätt som jag är övertygad kommer föra dig uppåt, framåt i livet. Ta vara på den. Och om det är något jag ber dig tänka på så är det helt enkelt att vara dig själv, gå på magkänslan utan att såra andra i din omgivning. Med det kommer man långt i livet. 

Jag ser dina inlägg här på FB och tänker varje gång på den lilla tjej du var där på skolan. Jag är faktiskt stolt över dig, den du är idag."

 

 

För övrigt trampade jag i en kräkpöl på vägen hem... 

Idag är en sådan där dag då man inte ville kliva upp ur sängen, och när man tillslut klev upp ur sängen, var det en sådan där dag då man inte ville kliva ur soffan. Vill bara sitta hela dagen i mjukisbyxor och krama Casper. Men nu är det ju så att Casper inte vill sitta still en hel dag i mjukisbyxor och kramas, för att inte tala om hur lite Dalton vill det. Därför har jag dammsugit istället.

Skulle slå mig ner i soffan vid middagstid men insåg att jag inte fick plats.

 

Har letat akvariemöbel utan framgång, inhandlade några klädesplagg istället. Blir aldrig nöjd med min garderob men Dalton påstår att det är någon slags tjej-grej. Ja, kanske? 
Mormor och Casper var en sväng ute i lekparken, sen byggdes det tågbana och på kvällen har vi ätit godis. Massvis med godis. Hunnit tatuera mig också, fastän det inte var inplanerat. Å andra sidan hann tog jag mig den tiden istället för att göra saker som jag skulle göra klart. Dem skjuter vi på, tills imorgon eller så...