cookiecrumbs

Det finaste med barn är att man blir så lycklig av dem. Då Casperson var ledig från dagis idag fick han följa med till Sjövik. Det blev ett stort äventyr när vi åkte buss (bara att trycka på stoppknappen är ju ett enormt ansvar!), tittade på traktorer, hoppade studsmatta och åt sockermunkar. För att inte tala om debuten på hästryggen...
Erica lät oss låna hennes trygga, fina Bonny. Han var så modig och vågade både skritta över bommar och trava! Hade han fått bestämma själv hade han även galopperat iväg och hoppat några hinder (för det gjorde ju Erica!) men det får kanske vänta ett tag. Jag fick allt lite stolthets-tårar i ögonen måste jag erkänna. Han är ju så fantastisk, min unge. Tänk att jag kunnat åstadkomma något så bra ♥

Vår pumpa växer oss snart ur huset, fantastiskt, eller hur?! Två gula blomknoppar finns det numera också. Dags att köpa puderborste och börja pollinera! En endaste liten pumpafrukt hade gjort mig dölycklig, om den sedan överlever enda till alla helgonahelgen är tredje problemet...

Idag bestämde vi oss för att det skulle serveras pannbiff och gräddsås, därför begav vi oss till affären och Casperson tog sin cykel. Hela vägen dit, och hela vägen hem! Trots att han ramlade tre gånger var han snart uppe och cyklade igen. He makes me proud.

Casper fick en stentuff cykel som Dalton fick kämpa länge med att få ihop, men som inte ville få däcken pumpade då vi inte hittade passande pump. Det var besvikna kalasdeltagare som fick åka hem utan invigning av cykeln - men tack vare vår fantastiska granne kunde vi ändå ta ett litet varv runt kvarteret innan läggdags. Vi får stoltsera inför de andra någon annan gång!

Idag bestämde vi oss för att gå till affären och inhandla lördagsgodis, utanför huset mötte vi våran granne som vi stod och pratade med en stund innan vi gick vidare. När vi kom hem igen mötte hon upp oss då hon bestämt sig för att ge mig hennes cykel..! Ordet "tack" kändes så ynkligt i det sammanhanget med tanke på att cykeln kostade 5000 svenska riksdaler ny och var knappt använd! Den är så fiiin och jag vill ut och cykla med den nu! Dock beslöt sig lillhuliganen för att somna på soffan halv sju och därmed missar han inte bara en cykeltur utan också lördagsgodiset och chickflick-filmerna som vi tänkte titta på idag. Men fin är han ♥ även om han för tillfället snarkar väldigt högt...

Var på besök hos logopeden idag. Inget nytt sades och vi var välkomna tillbaka om två månader. Istället gick vi och köpte en ny traktor. Framsidan av tidningen traktorvärldens senaste nummer pryds av en Deutz Fahr. Därför storshoppar vi för tillfället gröna traktorer. Vi hade en Deutz Fahr sedan innan, så denna gång blev det en Fendt 700 Vario-kopia. 
Ett par nya jeans och en lila piké fick också följa med hem, Casper var sådär nöjd med mitt val men själv går jag ett extra varv förbi torkställningen där de nytvättade kläderna hänger och myser, jag tycker de var jättefina. Färga håret har jag också hunnit göra. Jag är ganska nöjd, även fast det finns mycket annat som jag är missnöjd med i livet just nu. Nu ska jag och Cappe the Hooligan läsa en bok, sen ska jag smygäta choklad trots att jag sagt att jag ska dra ner på sockret.

Om jag ändå kunde vara en mer intressant människa...

Sedan blev vi stentuffa. Inte lite tuffa, utan tuffast i stan med tuppkammar och nitar och sedan dess har jag inte ångrat en enda sekund av alla de timmar, månader och år som har gått. Han är så jäkla fin och bra den här grabben, och vi har supit, kräkts, kramats, gråtit, slagits, skrikit oss hesa och dansat. Vi har kört bilar i diken om vi inte rest runt i Sverige och vi har varit störst, bäst och vackrast. 
Jag har så många fina minnen att jag inte ens kan återberätta dem, jag inser att jag börjat på ett, för att fortsätta på ett annat, för att sedan skratta högt för mig själv och avsluta med att snubbla in på ett tredje äventyr. Och ibland behövs inte ens ett äventyr för att det skulle vara minnesvärt, ibland räckte det med att vi åkte till Nässjö och drack kir, eller somnade på Ekmans balkong. Ibland tänker jag på all fatöl vi druckit hemma hos Slask och alla gånger vi gjort mäsk. Man behöver inte åka längre än till Vätterstranden eller till Svavel så lever minnena upp igen. Fantastiska grejer har vi gjort, minns, glömt bort.

Han är en förebild också, jag är så imponerad, han är tjugo år med jobb, bil för fyrtio lax och en egen villa trots att han ser ut såhär:

Casper fick sin öppna sina presenter lite tidigt i år.
Egentligen fyller han inte år förräns på måndag men morfar, moster Annika och Ville kom förbi för att fira idag.

Av morfar fick Casper bland annat en traktor, den hjälptes de åt med att montera ihop.

Moster Annika rock'd the place

William överraskade Casper

Blåser ut ljusen på tårtan

Somnade efter paketöppning och tårtätning i soffan med en godisklubba i munnen.
Den var svår att lirka ut, minst sagt...

Monsterfamiljen?

Och om jag får säga det själv, var jag rätt fin idag.

Diskussion två bestod av kritik riktad mot ortens förskoleverksamheter som hade gett barnen påskgodis. Herreminje kan ni förstå? Barnen har fått i sig socker! Hade det fortfarande funnits dödsstraff i Sverige hade mycket förskolepersonal fått sätta livet till. 
Det är ditt aktiva val att inte äta socker (eller inte äta kött), det är ditt aktiva val att föda ett barn men det är inte barnets aktiva val att gå i sin förälders fotspår. Att barnet äter dåligt är inte en förklaring till varför det den äter ska ransoneras till minimum eller varför ansvaret skall läggas på förskolepersonalen. Är det verkligen, för att citera mig själv ifrån konversationen, förskolepersonalens ansvar och roll att ditt barn, endast ditt, ska få i sig mat? Skall de endast sitta kring ditt barn och ge ditt barn all uppmärksamhet, tid och engagemang runt måltiderna? Hur ska en förskoleverksamhet kunna följa varenda enskild förälders åsikt, regler och krav?
Godis får för övrigt barnen på ortens förskolor två gånger om året, vid jul och vid påsk. Är det verkligen någonting att gnälla om? Två dagar, av trehundrasextiofem dagar.

Jag hade kunnat grena ut diskussionen angående barn som äter dåligt eller allt ansvar och alla krav vi lägger på våra barn idag men det ska hållas enkelspårigt.

Om mitt barn får påskgodis? Det kan ni ge er fan på.

Det mesta är från min fina storasyster ♥

Igår hade vi tid på audionommottagningen för hörseltest. Det tog Casper med stort allvar. Stort. Även tankning av bil övervakade han noggrant...

Resten av kvällen kämpade jag med vardagsrummets nya look.

Och idag, efter ytterligare ett IKEA-besök och några tusenlappar fattigare kom Chico på besök. Han godkände vardagsrummet och diggade den nya mattan stenhårt. Känns alltid bra när man får högt betyg!

Börjar sakta få panik, det går inte att plantera ut pumpan än och den börjar bli stooor. Tumme upp!

För nästan tio år sedan använde till och med jag Lunarstorm. Det var en cool community då'va, och man lade upp bilder på sina favorithästar såklart. Det fanns en medlem där som kallade sig Blondisbeda, hon var blond och hon hade ramlat av min ponny sa hon.

Tänk om vi visste då vad vi vet idag, lika starka då som vi blivit genom att sitta på en brygga bredvid varandra och bada fötterna i det kalla vattnet, och alla gånger du fått trösta mig när sjukhusens vita väggar och piller blivit för mycket genom åren. Tänk om jag krupit upp i din famn innan abstinensen slog rot och innan kärleken tog vid. Med tiden har vänskapen runnit ut i sanden, med åren och med såren har vårat band förstärkts till kedjor. Oss kan man inte få isär, jag lovar!
Oavsett var vi hamnar i världen, oavsett hur sargade själar och kroppar vi har, oavsett hur många gånger vi faller är vi ovan solen baby, vi är ovan molnen.

Om en vecka eller så
Kommer det att va' vi två
Kakor, té och cigaretter
Långa ljusa sommarnätter
Micropopcorn, lakrisal
Du är nog mitt lyckotal
Trots att livet gör en svag
Finns du i varje andetag

For aeons and beyond infinity

Ps. Du har lovat att du en dag ska säga till Cappiz att hans mor har en formidabel röv. Ds.

Idag bor vi med världens finaste Dalton i en bostadsrätt på 3rok, fortfarande i Småland. Dagarna fylls med att sopa stallgången ute på Sjövik, hämta och lämna på dagis, smygäta kakor och lyssna på Oi!
Jag eftersträvar att bli en såndär rolig morsa som alltid ställer upp på tandkrämsskum-tävlingar och andra små äventyr i vardagen.

Ibland äventyrar vi utan Casper, då är det spelningar eller festivaler som gäller, men vi är väldigt hemkära och stannar hellre i soffan på fredagskvällarna. Då läser jag gärna om hundavel & genetik. Miniatyr bullterriern handlar det främst om då det är den rasen jag närmast hjärtat.

Litteratur är förövrigt underskattat och i den här familjen är det både skönlitteratur och facklitteratur som gäller om det finns lite tid över. Jag gillar att sticka också, varje höst produceras det många hemstickade vantar och raggsockor. Det nuvarande stickprojektet är en tröja till Casper med en häst på. Ett annat projekt jag har just nu är att odla pumpor.

Hoho, jag hittade tårtpusslet hemma hos morfar idag! Ett spel som jag älskade när jag var liten, så jag och Casper övertalade Dalton och morfar att spela med oss. De blev helt överlyckliga när det bara var jag och Casper som vann också. Life is hard, boys...

Sedan invigde vi jordgubbssäsonen också, det var lätt värt tio kronor.