cookiecrumbs

Det blev en minst sagt spännande dag. 
Medan jag satt och tittade på hästhoppningen insåg jag att något var fel på TVn. Det visade sig att jag lyckats skvätta ner den med vatten när jag hade vattnat blomman som stod bredvid. You go girl...
Vid tilbakalämnandet av Ville skulle Casper cykla på sin cykel ner, men efter en bit upptäckte vi att den hade punktering. Dalton fick därför bära cykeln sista biten till affären, och tillbaka hem igen. Som tur var hittade vi en "punkapåse" (ett så härligt ord jämfört med "reperationskit") så nu är den snart rullande igen! 
Dessutom köpte jag rosor till Dalton som ursäkt, han blev glad, och när vi kom hem igen fungerade apparaten. Problems solved!

Oreo fick sig också lite tid idag. Vi klippte klorna och gosade lääänge. Eller ja, lång tid för en hermelin är strax över en minut, det finns liksom inte tid till sånt när man är en liten kanin i en stor värld. 
Därför hade fanns det inte tid för presentation heller. Men fin är han!
Som grädde på moset bestod kvällsmaten av kokt potatis, några grenar av lönn, någa av rönn (vilket är favoriten!) och maskrosblad. Lite kompensation för att matte är jobbig :-)

 

Uttråkad hund...

 

Kidnappade William idag när syster yster skulle iväg på andra äventyr. Det är så roligt att ha honom här, är lite skillnad i temperament på en busig welsh corgi cardigan och en bitter bullterrier.
Hämtat ut min och Daltons biljetter till Sham 69 också, och avnjutit varsin kopp kaffe på balkongen, medan Casper är hos morfar. 

Försöker städa men sitter mest klistrad framför SVT. Sara ligger på förstaplats i fälttävlan och nu är det individuell hoppning. Hörde att hon tagit en powernap mellan klasserna. How the hell? Vart är hennes adrenalinpåslag? Jag kräks av nervositet bara Erica pratar om att åka på tävling. Jag är inte, och kommer nog aldrig bli en bra tävlingsmänniska. (Då är det tur att Emma kan tänka sig att ställa Sigge!)

 

Nu har vi garderat oss mot spökena, efter ytterligare en natt med mardrömmar, spöken under sängen och sömnbrist. Vi byggde en koja under sängen, bestående av Sigges filtar, och bäddade ner alla tre ankor intill. Vi läste ur den nya boken om Halvan "här kommer helikoptern" som var jättespännande och tände lavalampan.
Mysigt blev det!  

Den sista saknade medlemmen ur familjen Sundin har anlänt, (och försvunnit igen). Det kommer bli svårt att återgå till läggdags vid 19:30, sagoläsning och husmanskost efter att Jonatan, Elin och Linus varit på besök. Första kvällen tillbringade vi många timmar ute på balkongen i kvällssolen, dagen efter steg vi upp tidigt och begav oss ner till sjön för att bada och sola. Efter åtskilliga timmar där tillbringade vi på kvällskvisten några timmar vid annat vatten för att fiska. Fiskarna hoppade och åt längs vattenytan, några napp fick vi inte, men det var en otroligt vacker kväll. Pizza till lunch och grillning på kvällen med några kalla Norrlands guld till. 

Idag åkte vi till Furusjö där vi i fyra timmar njöt av solen, grävde sandslott och hoppade ifrån bryggan och som avslutning på deras besök åt vi thai till middag. Nu har de begett sig vidare mot Gränna och polkagris-shopping. Casper är jättebesviken men somnade ganska snart på soffan efter den långa dagen, och imorgon ska vi på födelsedagskalas för tvillingarna så då får han annat att tänka på! 
Dalton har ätit upp deras kvarglömda ostbågar och jag funderar på att ta ett glas vin, men sen får det vara slut med livsnjutandet. Det börjar bli dags att återgå till de vardagliga rutinerna... 

Jag avskyr värme, sommaren är inte min årstid. Inte alls, för fem öre. Den gör mig väldigt gnällig, så gnällig att jag kallas Gnällerella. Så gnällig blir jag, på sommar och värme.
Idag gick vi och badade. Det var smutsigt vatten, så jag stod kvar på land, åt kanelbullar och var gnällig.
Sedan har jag gnällt lite till, under hela dagen faktiskt.
Daltons bror och hans brud bestämde sig impulsivt för att sätta sig i bilen och åka hit från Uppsala. Nu sitter vi och väntar på dem. Vi skulle grilla när de kom, men de bestämde sig för att äta i Nyköping - och då blev jag gnällig. Dalton har nu dämpat mitt gnäll med chips. För stunden är jag inte riktigt lika gnällig.
Om de får för sig att ta ett nattbad kommer jag nog sluta gnälla helt, det vore rätt trevligt faktiskt. Men annars nöjer jag mig med ett glas vin på balkongen. Och lite gnäll.

Den sista tiden har Casper drömt många mardrömmar, och de sista gångerna har jag försökt prata med honom om vad han drömt om.
I går natt drömde han om ett spöke. Ett litet spöke. Sedan var det något med hans rygg som jag inte riktigt förstod.  Nu i natt drömde han om att jag var försvunnen. 

 

Det är inte ren nattskräck, han skriker inte rakt ut utan är kontaktbar och brukar kunna berätta lite om vad han drömt om, även om det är svårtolkat med hans teckenspråk och gestikulerande. Men det verkar normalt att barn i treårs-åldern drömmer mycket mardrömmar?

 

 

Det blev en liten kvällsutflykt för oss, eftersom Dalton och Casper ville fiska. Särskilt stor fiskelycka hade vi dock inte. Dalton och Casper fick en minimal mört och själv fick jag napp just när jag fotograferade, men vägrade offra kameran genom att slänga iväg den, så fisken lyckades fly. Det kändes surt, och jag gnällde över det resten av kvällen. Tillslut gick jag och plockade blåbär. Det var lite mer lyckosamt, och väl hemma efter att Casper somnat bakade vi blåbärsmuffins och tittade på Batman. Sen var det väldigt lätt att somna.

 

 Ett besök hos de små djuren.

I ena hörnet av buren finns vattenskål och vid fotografering även morot, gurka, torkade nässlor och gräs. Försöker variera det här hörnet från dag till dag.
Det hänger även en torkad majskolv här, men den finns inte med på Oreos topp-tio-lista över godsaker och har väl mest blivit en prydnad.

 

Casper ville att det skulle tas en bild på honom tillsammans med Oreo. Fast Oreo hade såklart inte tid att posera. Det har man sällan tid till, i hans fall.


I hörnet bakom dem finns en tjock gren som går att krypa under, hoppa över, gnaga lite på, eller vad man som busig ungkanin nu kan hitta på. Även det alldeles nybyggda huset med sitthylla står här, som i skrivande stund inte är invigt än. Krypinet är fyllt med hö. Dessutom står själva matskålen med pellets i det här hörnet. 


Hela buren är av innermått 140 x 50 x 50cm. Baksidan och kortsidorna är i ekpanel. Dalton har byggt allting själv (ja, han är min handyman! ♥ )och jag målade. Som ni ser målade jag aldrig klart eftersom jag efter ett tag ifrågasatte mitt eget färgval. Gult är fult.

 

Vi gör inte rent i våran kaninbur, vi håller rent! Minst en gång om dagen hjälps jag och Casper åt att städa. Vi har även turen att ha en otroligt rumsren kanin som använder ett hörn och det hörnet endast, oavsett om han är på äventyr i lägenheten väljer att att ta sig till det hörnet i buren när det trycker på.  

 

 

Den afrikanska leopardsköldpaddan Ian har en utehage som består av två små växthus. Ena delen är öppen upptill och den andra delen är med tak (som alltså är mycket varmare. Idag uppe mellan 40-45°c jämfört med den öppna delen som ligger runt 25ºc). Våra chiliplantor delar just nu utrymme med Ian.

 

Under taket finns en låda jord- och sandblandning täckt av bark där han kan gräva ner sig i, på jakt efter lite svalka, och med färskt ogräs att äta. Som prydnader används stenar, en stor bit bark och en termometer.
 

I den öppna delen använder han den gamla glasslådan som krypin, och chiliplantorna ger skugga.

 

 

♥

 

Tänk alla små äventyr man kan vara med om på dagarna. 
Häromdagen satt jag och Dalton i soffan som vanligt och diskuterade antagligen någonting jag läst på ett forum när en talgoxe plötsligt flyger in i fönstret. Det var en väldigt liten stackare som kommit med en rejäl fart, och han var ordentligt omtöcknad. Han fick lite fågelfrön och fick vila på vår balkong någon timme, innan han flög iväg igen...

 

När vi cyklade till affären på förmiddagen idag, utbrast Dalton att jag måste akta. Till min stora förvåning traskar en igelkott rakt ut framför min cykel. En villaägare på andra sidan gatan kommer till igelkottens undsättning och berättar att den bor på hans tomt men var ute på sin dagliga utflykt. Den lille fortsätter i lugn takt över gatan medan villaägaren sjasar på kotten för att förhindra att någon bil kör på den. Själva fortsatte vi fnissande vår cykeltur.

 

Avslutningsvis hade vi besök av familjen Henningsson och deras tre huliganer, goare ungar får man ju leta efter! Och föräldrar med såklart! Karln i familjen har ett intresse utöver det vanliga, nämligen att svetsa ihop sågklingor till prydnader, i dag fick vi en ljuslykta. Hur jäkla tuff som helst! Varför samlar folk på My Little Ponies när det finns sågklingor? Om han någonsin släpper en kollektion lär vi i alla fall skaffa fler, lätt!

 

 

Idag fick Casper följa med till Sjövik. Han var så lycklig att han hoppade över, mellan och förbi alla vattenpölar på vägen upp till gårdsplanen! Mestadels hittade han och Måns på hyss men ibland fick jag faktiskt lite hjälp och hela dagen avslutade vi med en ridtur på Robin.
Jag tror minsann att jag fått mig en liten ryttare, och att han snart kommer synas på tävlingsbanorna! Men först kanske vi ska köpa ett par ridbyxor, det kan ju alltid vara en bra början... 

 

 

 

Arla har sänkt avräkningspriset för mjölk med 10,3 öre till 288,4 öre per kilo alltså sjunkit med 62 öre per kilo under det senaste året, pengar som för våra bönder är nödvändiga för att deras företag ska gå runt, och för att de själva ska kunna överleva. 

Arla påstår att de globala mjölkmängderna är oväntat stora, men varför ska en småskalig svensk bonde i Småland behöva drabbas av mjölkproduktionen på andra sidan jordklotet? 

Sedan Sverige år 1995 gick med i EU har våra svenska mjölkproducenter rasat från 17000 till 5000, genom att handeln från den globala marknaden startade och en ohållbar konkurrens uppstod. 
Utan bönderna kommer vi gå miste om många av de arbetstillfällen som finns runt lantbruksnäring.
Ska det verkligen se ut så? Ska den känslan av välbefinnande som man själv kände, sittandes på trappen till boningshuset på en mjölkproducerande gård inte kunna delas med den yngre generationen? Ska samma generation inte få uppleva det fantastiska med småskalighetens respekt, kärlek och omvårdnad för djur och natur? Ska de inte få uppleva öppna landskap, betande råmande kor, doften av nyslaget hö, för att inte tala om nätterna på höskullen? Allt det där som man själv tagit del av, och älskat och värderat högt...

 

 

 

 

Vi har debuterat på biograf! Eller, ja. Casper har debuterat, för egen del var det väl tredje gången som jag minns. Att gå på bio är inte min starka sida, inte att se film what so ever faktiskt. Men jag äger filmen Chocolat, om än låtit den vara kvar i sitt plastomslag...
Hur som helst minns jag att pappa och min syster drog med mig på den första Sagan om ringen-filmen, jag var tio år och sov mig igenom hela filmen. I höstas övertalades jag av Dalton att följa med honom på Paranormal Activity 3, och idag var det alltså dags igen. Denna gången var det Ice Age 4 som lockade. Några gånger skrattade vi faktiskt riktigt gott, speciellt jag som gärna fnissar i en kvart efteråt men mestadels satt jag mest rastlös och räknade minuter tills vi kunde gå till Mc Donalds så jag kunde få dricka läsk utan att oroa mig för att bli olämpligt kissnödig...

 

När vi krupit ner i sängen för att läsa godnatt-saga började Casper prata om elefanter. Elefanter? Varför börjar min son prata om elefanter såhär ur tomma luften?

Osmart tjej behöver lektion i Elephantidae-familjen tydligen. Snabel, mammut, elefant. Same shit. Frågetecken uträtade, det tog mig bara lite tid trots att minnet borde varit färskt...

Avrundade kvällen med en öl och en trött Dalton som ifrågasatte TV-tablån.

"Varför visar man skräckfilm så sent? Efter 23.00 på en fredag? Vem fan är uppe då?"

 

Det sammanfattar väl oss. Övermogna. Over and out /Tant och Farbror.

 

Vi har inte gjort mycket annat än att springa till lekparken mellan skurarna, spelat fotboll, cyklat ganska mycket och ätit massvis med god mat den här veckan. Det var en bra början på sommarlovet! Men vattenskootern har inte hunnit bli invigd än, vi får hoppas det kommer snart...
När svärföräldrarna åkt hem fick vi besök av farbror Joel och hans damsällskap Jenny. Då åkte grillen fram, och några glas rött vin. Men sen i förmiddags är vi själva, det känns faktiskt ganska tomt hemma nu när man vant sig vid att vara så många. Har dock fått tid till att lägga upp lite bilder på veckans små äventyr!

Och sammanfattningsvis, det är väldigt svårt att äta 400 gram geléråtta med bestick.

 

 

Ida har en så fin blogg som hon tillägnar sina vackra kaniner. Hon tycker själv att den är bra för hennes eget bruk, för att kunna påminnas om vad hennes kaniner fick för godis senast, vem som tyckte om vad, eller inte tyckte om, och vad som är bra att ge till en kanin rent allmänt (eller vad som inte är bra att ge).

Jag har också tyckt mer och mer om att läsa och bläddra i den, det ger så mycket inspiration när ens eget hjärnkontor står stilla. Just i skrivande stund väntar jag på att Casper ska vakna så att han kan följa med mig ut i skogen och plocka blåbärsris, fast jag förstår att han hellre sover bort den här regniga dagen...

 

 

Oj vad vi har hunnit leka och busa, och köpt tofflor och godis och en stegräknare. Stegräknare är barnsligt roligt, varför har jag inte köpt det tidigare? Läggtiderna fungerar det sisådär med, det har väl varit närmare klockan nio än halv åtta som annars och godis direkt efter middagen? Nä, vad gör man inte när farmor och farfar är på besök....! Vi njuter!

Som rubriken lyder har svärföräldrarna kommit på besök. Med sig hade de lite presenter till Casper, och bland annat den här tuffa lilla vattenskootern som skall invigas så snart regnet slutat falla. Han är en lycklig liten kille just nu!

Flyinge:

Jaffa och Radar.
Älskade Henry på kuskbocken. Vila i frid ♥

Jaffa och Henry

Och sen är jag inte avundssjuk på alla som förlovar sig, gifter sig och skaffar barn just nu. Absolut inte. Skulle jag aldrig vara... Nej nej, jag är lycklig för deras skull. Vilken tur att det inte är jag...

... Suck, det är lättare sagt än gjort att försöka övertala sig själv...

Ibland är det väldigt mysigt att kliva upp extra tidigt på morgonen för att bara sitta i soffan under ett täcke, äta jordnötssmörsmackor och titta på Nicke Nyfiken. Fast mest tittar jag på Casper. Vissa stunder, som den här, slås man av hur otroligt vackert ens barn är. Man blir överväldigad och lite tårögd, och så vill man krama om dem och pussa på dem. Då är det tur att man har en liten pojke som gillar att kramas och pussas!