Häst, häst, häst, häst...

Har alltid önskat mig en vän som kunnat föreslå en fredagskväll i soffan med ett (eller två) glas vin. Har alltid haft Emma och Karin som gillat sådana kvällar, men det är inte alltid man kan åka till Kungsbacka eller Kungälv. Men så kom Miriam in i mitt liv som en räddande ängel och förgyllde min fredagskväll med vin och lät mig babbla tills hennes öron ramlade av. Hon är en fin människa hon!
Dessutom hade vi tidigare under fredagen och under torsdagen ridit ut i skogen med några ridskoleelever som ville tillbringa sina jullovs-dagar i stallet. Tre ridturer hann vi med i det fina vädret under de två dagarna. Känner mig ganska mättad nu men Miriam ger då aldrig upp... Tänkte ta en hästfri helg men icke! Imorgon ska vi inte till våra hästar men istället ska vi försöka kika förbi Erica när vi ändå ska till både Skövde och Jönköping för - ja just precis - hästprylsshopping. 
Är egentligen väldigt glad för att Miriam drar med mig på sånt här, för samtidigt som jag är sinnessjukt trött i kroppen så har jag aldrig haft så många framtidsplaner och så många mål och så mycket tankar om att förbättra mig - som människa, ryttare och vän. 

Dessutom är det nyårsafton imorgon och jag har egentligen inget nyårslöften än. Jag hoppas att efter morgondagens äventyr har jag åtminstone några funna löften...
 


Shopping och självömkan

 

Sov alldeles för länge idag, hade glömt av dagens höjdpunkt men åkte i alla fall till Hööks och Charlies med Miriam.  Köpte ingenting till mig själv men en hel del till Casper, punk pony-schabrak och fler borstar till ryktlådan bland annat. 
 
Har hunnit med att bli väldigt frustrerad också, och insett att jag måste göra något åt saken. Att jag känner mig pressad betyder inte att jag ska pressa någon annan. Önskar bara att det var lättare sagt än gjort! Måste hinna sortera ut vilka känslor som är nödvändiga, vilka jag ska visa och vilka jag ska hantera bättre. Måste lära mig att sluta vara så förbannat kritisk. Måste ge mina nära lite mer utrymme att utvecklas. Hur ska jag kunna utvecklas som människa själv annars? Förklarar ofta för personer att de inte kan begära för mycket av mig, men likt förbannat kräver jag en hel del utav dem. Och det blir bara frustrerande, för det går inte ihop. Det fungerar inte så. Jag måste verkligen bli bättre på det hela, men vet inte riktigt vilka trådar jag ska börja dra och nysta i. Behöver lite betänketid och kanske en del tid för att få det hela att gå ihop, flyta på och bli lite bättre, håller tummarna för att folk (kanske allra mest du Miriam... ♥) orkar stå ut med mig. 

Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid Casper och krama om honom riktigt hårt och berätta för honom att det inte är meningen att skälla på honom så mycket idag. Det är inte hans fel att jag är lite trött på livet i allmänhet. 
 
Men för att se det från den ljusa sidan lyckades jag med värmelimpistol limma ihop en av Caspers leksaker som jag råkade trampa sönder igår. Det är bara att inse att efter 32 timmar utan Dalton har jag verkligen acklimatiserat mig! Nu behöver jag honom alltså inte till något annat än köttslig närhet. Och eventuellt för att byta glödlampor...

Julafton i stallet med Miriam





Världens sötaste ponny ♥ och världens sötaste Miriam!



Chivas redo!


Jag och Pepito glömde bort att Miriam och Chivas inte kan galoppera under alla snötunga grenar... Ooops!
 
 
 
 

Tjuvstartat julen...

Åkte till stallet med Miriam i morse, Casper följde också med en liten stund med sedan skulle han vidare till mormor och då passade vi på att äta pizza till middag. Det var nice, såhär innan all julmat! Trotsade vädret efter maten och red ut i i den svinkalla snålblåsten, blev lite imponerad av oss faktiskt. Vad duktiga vi är! Sara känns så himla bra nu för tiden, vi passade på att träna lite skänkelvikning, öppna och sluta längs grusvägarna. Hon får gärna fortsätta utvecklas såhär stabilt och positivt, det gillar jag! Det kan kanske vara så att Miriam är inblandad   i det hela, vi trivs i hennes sällskap, hon är mysig och vi har väldigt kul. Jag är glad som har mött henne och får ha henne i mitt liv!

Efter stallet tjuvstartade vi julklappsöppningen nere hos mormor. Casper fick bilar, skelett-handduk, verktygslåda och snickarbänk. Själv fick jag husgeråd, grytlappar, handdukar, en fin téburk av Tina... 
Och så fick jag, av Miriam, en John Whitaker-mössa! Stod och pillade på just den mössan igår under vårat Charlies-besök men eftersom Dalton fick en hjärtattack av prislappen så valde jag, å hans blodtrycks vägnar, att inte köpa någon. Hon hade ju varit dönervös, men jag älskar den! Den där Peter Jöback-skivan jag tänkt köpa till henne känns ganska blek i jämförelse... Nu går jag och vankar av och an vid resterande julklappar under granen. Några stycken ligger även i tomtens säck som tomten ska komma med imorgon efter att jag och Miriam varit i... Ja just det ja, stallet!



 

Ny jacka!


Tycker jag har lagt upp oförskämt många bilder på jackor det sista, men det får bli en till idag. Jag och Jonas följde nämligen med Miriam till stan för lite sista-minuten-julklapps-shopping. Fick bli en julklapp till mig själv från Charlies - en John Whitaker-jacka! Så tjusig!
När jag väl hittade en julklapp till Dalton skulle han inte ha någon så efter lite protester gick vi därifrån, utan det jag hade tänkt köpa. Ska boka och betala en tatueringstid åt honom istället.

Imorgon ska jag och jackan ut till stallet med Miriam och syrran. Vi ska ut i skogen och leta upp en gammal härlig ridväg som vi inte ridit på många år. Hoppas på hyffsat bra väder! 

Träning för Claes

Idag kom världens bästa Miriam och hämtade upp mig efter jobbet, sen slog vi oss ner i soffan hemma hos mig och bara glodde - i en och en halv timme. Sedan var det dags att åka tillbaka till stallet! (Har lite svårt att hålla oss därifrån då'va)
Skulle rida Sara för Claes, kändes så jäääkla bra! 
Hon är ju ung och brukar alltid köra slut på sig själv direkt i början av ett pass. "Åh, vad roligt! Vi ska rida i ridhuset!" låter det, oavsett vad, överdrivet entusiastiskt. Ett litet kort ögonblick trodde jag att hon hade förlorat den framåtbjudningen idag, men sen insåg jag att hon bara var mer jämnt fördelat avslappnad och mjuk under hela passet. När vi avslutade var hon fortfarande varken trött eller svettig. Vilka trevliga framsteg! Men när hände det här? Över natten? 
Vi körde lite stafett idag, i alla gångarter, i två lag. Jag gick in med inställningen att vinna inte var det viktiga. Jag skulle systematiskt skritta eller trava fram till andra stolpen, göra en halvhalt, styra henne i en volt runt stolpen med ett ledande tygeltag och mycket skänklar, fortsätta runt den bortre stolpen och rida likadant tillbaka. Jag skulle prioritera en mjuk hand, tydliga, sakliga signaler och förståelse oss emellan... Första rundan gick bra...
 
... Men att jag trodde på det själv! Mitt lag förlorade den rundan tack vare mig, och sen var tävlingsnerverna igång. Tillslut vann mitt lag, hehehe... Och avslutningsvis tävlade vi individuellt mot varandra, alla sex stycken samtidigt. Alla tankar kring pedagogiskt ridande var helt bortblåsta och jag och Sara drog på allt vi bara kunde, och vann! Jajamensan, vi vann! Och eftersom vi vann utgår jag ifrån att hon förlät mig för de uteblivna halvhalterna och sidförande skänklarna... 
 

Bästa Sara!

Patches!

 


Fick en fin leverans med min egen TBC-patch idag, den är jättefin! 

Helg i stallet


 
Så sitter man i soffan såhär en söndagkväll och undrar vad man fått gjort under veckan... Ptja, inget särskilt.  Det skulle varit tävling igår i stallet, "tomtehoppet" men blev inställt på grund av strömavbrott. Trots att jag och Miriam hade varit grymt nervösa så hade vi laddat upp i fredags med kolhydrater (ja, ni vet, lussebullar och kakor...) och blev lite besvikna. Vi ska anordna ett julgransplundringshopp istället efter nyår, bara att ta nya tag. Man hinner åtminstone träna lite mer!
Istället för att hoppa bakade jag och Casper pepparkaksmuffins och lussebullar. Lussebullarna blev dock mest lusseklumpar, för de blev inte sådär vackert S-formade som de ska vara - trots att vi verkligen ansträngde oss. Men de smakade gott och skulle bli perfekta som fika efter dagens ridtur. 
Jag, Annika och Miriam begav oss ut i skogarna igen för att utforska en gammal väg, men vi lyckades inte riktigt klura ut den i snön så vi fick vända. Det gjorde ingenting, sa hästarna, som var trötta och svettiga vilket är väl förståerligt i den här tunga blötsnön - och i de fantastiska varma, härliga plusgraderna! Tack för den värmeböljan såhär i decembermånad. Jag ska försöka att inte gnälla...!
Sedan slängde vi upp mormor på en häst också, och Casper red sin lilla pärla Vagabond en sväng i skogen. 

Nu ligger vi i soffan och dricker glögg, äter lusseklumpar och laddar inför arbetsdagen imorgon...

Angående Horsemanship och fång

Blir galet irriterad.
Som de flesta av mina vänner vet har jag precis lagt mig i en diskussion om en ponny som inte går att fånga in. Lite kraftfoder i en hink och tålamod är en urusel idé eftersom ponnyer får fång enligt faktum.
Tålamod är ingenting som används i hästhållning idag.
Det skrämmer mig.
Det skrämmer rent ut sagt skiten ur mig. Att vuxna människor idag anser att man kan gå ut i en hage till en häst som inte vill bli infångad och att med en piska tvinga hästen att springa runt runt i hagen. Sen visar du hästen din axel, och om han inte kommer fram till dig då tvingar du hästen att springa lite till. Det här ska alltså få hästen att tycka det är tråkigt att inte bli infångad... Det är hästspråk, enligt dessa vuxna så kallat "vuxna" människor. Inte utav mig!
Det är bara att titta på youtube och sen gör du likadant hemma i hagen när du inte kan fånga in din ponny.

Eller?
 
Natural Horsemanship, NHMS, är en mycket bra metod om man kan använda den rätt. Det är en lära om hur hästar beter sig och tänker, en utbildning, en skolbildning, en hel kunskap. (Inte en youtube-länk bort alltså!)
Natural Horsemanship går ut på att öka samarbete och relation mellan häst och människa genom att kommunicera på hästens eget språk, hästen ska kunna tränas och dresseras utan piskor och straff. Den ska få känna sig lugn och trygg med sin ryttare, och behandlas med respekt och därigenom förtjänar man dess ledarskap.
Det känns trist - och skrämmande! - att liknande metoder användes och lärdes ut redan i antikens Grekland, men ändå är kunskaperna så små idag! 


Skall avslutningsvis skriva en kort sammanfattning om fång.
Fång och fångliknande besvär har beskrivits i litteratur i 1000-tals år men trots detta finns alltså skiljaktigheter i huruvida sjukdomen uppstår. Fång kan uppstå p g a foderförätning, men foderförätning är inte att ta med en hink med några morotsbitar eller en mycket liten del kraftfoder.
Socker och stärkelse kan vara en bidragande orsak till fång, men risken är större att det en störning i din utfodring som ger fång, inte en normal och välbalanserad foderstat! 

Kokbok

Började min måndag med en promenad till arbetet, men såklart hade jag lämnat alla reflexer på jobbet och fick därför låna en av Caspers rosa traktorformade reflexer. Min moster köpte dem åt honom, det står "säkert bondförnuft" på baksidan och de är galet söta!

Slutade klockan tre så hann springa ner till stationen och möta Dalton så vi kunde gå och hämta Casper på dagis tillsammans, sen gick vi till affären och kunde storhandla lite. Ändå så missade jag en hel massa saker. Saft, tillexempel, och leverpastej. Får gå en till runda imorgon efter att vi lämnat Casper när jag ändå jobbar eftermiddag imorgon. 
Fick en rolig kokbok utav Elfverssons i tidig julklapp, "kokbok för stressade föräldrar". Den innehåller så många spännande recept och vi är redan igång att utforska dem. Idag har vi tillagat ruskigt snabba köttbullar i jordnötssås. Mysigt var det också att vi fick laga mat ihop (alla tre!). Och mer roliga, mysiga rätter ska det bli framöver...
 

Karin, jag & Peter Jöback

Underbara, fantastiska helg.



I lördags morse var vi ute och red i skogen. Märker ni att det är en person för mycket? Det är nämligen för att Karins bror Pontus följde med ut på Chivas. Inte nog med det så höll han sig kvar i både trav och galopp vilket är beundransvärt när till och med Karin besökte en snödriva en sväng!



På kvällen åkte vi till Pumba och Idun för att inviga deras bardisk. Awesomeness!



Var uppe tidigt söndag morgon. 


Drack äppelglögg, lyssnade på Peter Jöback och önskade att Karin aldrig behövde åka hem och att hon låten aldrig skulle ta slut och att brasan aldrig skulle slockna. 


Men vi skaffar ju oss alltid minnen. Älskar er ♥

Äntligen fredag!

Vilken tung (men rolig!) vecka det varit! Nog för att jag fått fyra härliga sovmorgnar i rad, men istället sena kvällar när jag hoppat in som ridlärare. Dessutom testade vi att tolka efter hästarna som eftermiddagsaktivitet! På bild Julia som rider Vagabonde, med tillåtelse av förälder att lägga upp bilden!
 


Har haft jättekul men är trött i både kropp och sinne, ska ta en välförtjänt helg. I alla fall en stund... Precis i skrivande stund anlände Tant Karin till sina gudföräldrar två stenkast bort. Blir ingen välkomstkommitté ikväll eftersom Casper ska i säng så fort jag skrivit klart, istället springer vi ner tidigt imorgon bitti. Schemat är fullspäckat!

Idag passade vi på, jag, Annika och Miriam att ge oss ut i skogen, i två omgångar. Många lyckliga hästar som fått busa i pudersnön och solskenet! Och vi hade kul, jäklar vad vi hade kul! 
 

Jag och lilla Pepito, Miriam & Chivas


Miriam, Chivas, Annika och Nevada.

Blodbad i vårat badrum


Nu har Casper bara 98 gånger kvar att ramla av innan han är världens bästa ryttare, vilket han ju förstås redan är, i mina partiska ögon ♥.
Idag när vi tittade på lite klipp från Stockholm fick Casper idén att börja med ponnygalopp. Jag har hela tiden röstat för fälttävlan och det har Dalton gått med på... Men vill grabben testa ponnygalopp så ska grabben få testa ponnygalopp. Han ska bara, eh, lära sig galoppera först... 

Efter att han ramlat av har vi pratat mycket om blod. Vad blod är, vad det kommer ifrån och varför det blöder. Dalton har fått en lektion i att det finns blod i armen. Det vet Casper, för han har tagit blodprov. Idag har han suttit i badkaret och sjungit om blod. Räknas det då som ett blodbad? 
;-)

Nu till helgen ska älskade Tant Karin komma på besök. Det årliga pepparkaksbaket är inplanerat, liksom en sväng till Pumba för att dricka laphroaig och trumvirvel; en sväng ut i den snöiga skogen till häst! Självklart! 
Jag är supertaggad på att ta med Karin ut på en ridtur - och att baka lussebullar. Jag längtar efter lussebullar. Skulle kunna livnära mig på lussebullar! Vi brukar inte baka lussebullar men jag ska nog övertala dem att göra det för min skull i år, för jag vill ha lite sällskap när jag bakar lussebullar. Och så vill jag ha sällskap när jag ska äta upp dem. I alla fall lite. Sen ska jag äta resten när jag sitter i soffan med en kopp té på kvällen... Nom!

Här var inte Tant Karin en tant, utan bara Karin. Vi var inte så gamla. 14 svåra år, eller så.

Walking (riding) in a winter wonderland!

Man är väl kanske inte snyggast när man är ute och rider, med reflexvästar och toppluvor under hjälmen men vad kul vi hade! Det var den första ridturen med min syster på fem år, och den kunde inte blivit bättre! Hade så galet roligt.
Satte oss efteråt i cafeterian för att värma fötterna på elementen och dricka varsin kopp té. Då ramlade Miriam in och skulle rida Lady. Vi övertalade henne att hon också skulle med ut i skogen och så blev det bestämt att vi skulle ta med Midnight och Winnie ut - barbacka. Operation självmord kändes det som bitvis, hur tänkte vi när vi bestämde det liksom? Barbacka, på två ponnyer, i nyfallen snö? Men vi både satt kvar, och överlevde! 
Så grymt roligt, tyckte inte att dagen behövde ta slut.
Men nu är alla hästarna inne för natten. Imorgon ska vi ut tidigt igen för ännu mer pyssel i stallet. Miriam ska med då också och förhoppningsvis även Yoana och hennes son. Casper ska med och pyssla med Vagabonde, fikat är inköpt och nu vill jag bara att klockan ska ringa och väcka mig. Längtar redan tillbaka... Nu ska jag dock ta en öl och några bitar choklad, bara för att avrunda kvällen, lika perfekt som den varit...!


Jag och Sara


Annika och Kingston

Bilderna är tagna under samma ridtur, mitt på dagen klockan ett! Men tydligen nådde inte solen ner mellan grantopparna...

RSS 2.0