cookiecrumbs

 

Sov alldeles för länge idag, hade glömt av dagens höjdpunkt men åkte i alla fall till Hööks och Charlies med Miriam.  Köpte ingenting till mig själv men en hel del till Casper, punk pony-schabrak och fler borstar till ryktlådan bland annat. 

 

Har hunnit med att bli väldigt frustrerad också, och insett att jag måste göra något åt saken. Att jag känner mig pressad betyder inte att jag ska pressa någon annan. Önskar bara att det var lättare sagt än gjort! Måste hinna sortera ut vilka känslor som är nödvändiga, vilka jag ska visa och vilka jag ska hantera bättre. Måste lära mig att sluta vara så förbannat kritisk. Måste ge mina nära lite mer utrymme att utvecklas. Hur ska jag kunna utvecklas som människa själv annars? Förklarar ofta för personer att de inte kan begära för mycket av mig, men likt förbannat kräver jag en hel del utav dem. Och det blir bara frustrerande, för det går inte ihop. Det fungerar inte så. Jag måste verkligen bli bättre på det hela, men vet inte riktigt vilka trådar jag ska börja dra och nysta i. Behöver lite betänketid och kanske en del tid för att få det hela att gå ihop, flyta på och bli lite bättre, håller tummarna för att folk (kanske allra mest du Miriam... ♥) orkar stå ut med mig. 

Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid Casper och krama om honom riktigt hårt och berätta för honom att det inte är meningen att skälla på honom så mycket idag. Det är inte hans fel att jag är lite trött på livet i allmänhet. 

 

Men för att se det från den ljusa sidan lyckades jag med värmelimpistol limma ihop en av Caspers leksaker som jag råkade trampa sönder igår. Det är bara att inse att efter 32 timmar utan Dalton har jag verkligen acklimatiserat mig! Nu behöver jag honom alltså inte till något annat än köttslig närhet. Och eventuellt för att byta glödlampor...