cookiecrumbs

På resande fot idag. Tog chansen när tillfället gavs. 
Blev en runda på Freeport med Emma Darling, därefter tillbringade vi resten av kvällen på hennes balkong med cappuccino, chokladbiskvier och kedjerökning. Blev prat om hundar och gamla tonårsromanser. Hon är så fantastisk. Även om man är bekymrad kan man le lite i hennes närhet. Det är trygghet.

Kunde pussas och kramas med min älskade Sigvard också. Och innan jag klev på tåget för att åka hem kunde jag säga att "vi ses imorgon" och det kändes så bra. 

Nu sitter jag hemma i ensamheten, i mökret, dricker té och lyssnar på Dan Berglund. Saknar lite. Försöker att låta bli, men ibland skenar tankarna väg litegrann och så saknar man... Likheten i rösterna är stundtals så slående. Men samtidigt är det svårt att inte lyssna på och älska dessa ord:

Kärlek, blir du aldrig stum
När du ser vår rikedom och vår blödande slum
Kärlek, känner du ej sorg
När dina gåvor vräks ut på fåfängans torg
När ska folk låta dej va
Så du kan läka dina sår och bli bra
När ska du slippa ta all skit
Som den nakna sanningen jämt släpar hit

 

♥