cookiecrumbs

Igår låg jag och Miriam som vanligt i soffan på kvällen och åt godis. När godiset var slut slog jag näven i bordet och tyckte att vi borde skärpa till oss. Inte mer godis på ett tag nu, sa jag. 
Det sa inte Miriam, hon gick och köpte pizza istället.

Idag när vi åt pizza till lunch på Sjövik var det Miriams tur att slå näven i bordet. Ingen mer skräpmat nu, sa hon. Jag höll med. 
Ungefär åtta timmar senare (och tio minuter innan Konsum stängde) kastade vi oss iväg och köpte coca cola. Som vi ännu inte rört, förvisso, eftersom vi åt massa glass med tuttif'uttisås istället... Men fortfarande.

Och dessutom har jag hunnit bli kanonförkyld på de här timmarna också!
Jag tror det var baciller på vindruvorna som jag försökte ersätta godiset med. Pust, stön och stånk. Jag har inte tid att bli sjuk just nu...

 

Efter en upptagen helg med vänner, hundutställning och kalas för Casper har jag äntligen börjat jobba. Så galet gott! Tittar man på den här skönheten så förstår man väl varför jag älskar mitt jobb:



Älskade Shagii!
(Idag hade jag dock en godispåse som väntade på mig i sadelkammaren som jag dök ner i det absolut första jag gjorde när jag kom på morgonen. Det var gott!)

Efter första dagen på jobbet ramlade Putte in i min lägenhet för att hålla mig sällskap. Vi satt på balkongen halva kvällen och drack vin och bara tjötade. Väl spenderade timmar. 
Tisdagen efter jobbet spenderade jag, Miriam, Casper, Otis och Putte hos Idun och Pumba. Invigde grillsäsongen och tog en kall. Solen var faktiskt framme - ibland, även om det inte syns på bilderna.



Otis och jag lekte lite.

Idun och Otis ♥

 

Man borde ju vara trött på sånt här nu, men nej! Nu har jag köpt biljetterna till Pretty Shitty Towns birthday bash och dessutom till förfesten. Halleluja, de första dagarna i maj blir inte lätta att ta sig igenom... 

Är så rastlös. Nyss fanns det åttahundra personer runt omkring och nu känns det bara ensamt. Alldeles för ensamt och tyst. Trodde det skulle bli skönt att komma hem igen men nej. Kände inte alls att jag ville äta frukost hemma vid köksbordet, så jag gjorde iordning smörgåsar och kaffe, och ringde syrran. Satte oss vid stråkensbro, hundarna lekte och Casper letade upp pinnar åt dem. 
Då kändes livet helt okej igen. Även om det är lite ensamt...

Är så många som frågat om den här helgen, hur lyckas man berätta om allt kul som hänt? Det går ju liksom bara inte skriva ner alla de där skratten och riktigt förmedla hur jäkla kul vi haft det! Dessutom lyckades man glömma alla härliga citat som man tyckte var så minnesvärda...
Blev i alla fall upplockad av Tampe, Erik, Ivar och Agge strax innan nio, knäppte första ölen samtidigt. Efter en jäkla massa kisspauser och en del aggressiv Agge-baksäteskörning kunde vi äntligen checka in på hotellet. Letade upp alla kamratskaper och förkrökade i Tampes och Eriks rum ett tag innan vi drog till Fryshuset. Fick givetvis inte med mig kameran, och var väl förövrigt lite slarvig med att faktiskt stå och titta på banden. Drog vidare till Oldies all star late night reggae special på Bonden. Dränkt i jäger (tack Per!), annat snusk (finns bildbevis, hoppas jag snubblar över den bilden någon dag, haha) och ord som får mig mysa gick vi vidare till hotellet. 
Mådde toppen på morgonen, blev en walk of shame ner till frukosten med Julle och Eli med ett passerkort att återlämna till vederbörande, Julle matade mig med melon och fick efteråt sova på Julles och Elis rum en stund innan vi drog till systemet för att inhandla nytt godis. Jag mådde toppen. Jag svär.
Tillbaka på hotellet efter mycket pustande, stönande och stånkande för att skeda Julle ett par timmar i sängen innan jag lyckades få i mig lite mer frukt och sedan körde vi på med redbull och vodka. Där satt det! Det är redbull och vodka som är svaret på en förfärlig baksmälla! Tappade min plånbok på golvet och bröt ihop av skratt tillsammans med Julle, då insåg man hur lycklig man var med världens finaste brud ♥
Vidare upp till Per och Linda för att sudda ut det sista pustandet och stånkandet innan det var dags att dra till Fryshuset igen. Lite mer entusiastisk över musiken men glömde likt förbannat kameran på hotellrummet. Röjde med Znoz under Cock Sparrers spelning och efteråt drog vi till Visuals Riders MC. Såhär i efterhand insåg jag och Tina att hon kände till några av dem. Borde förutsatt det när vi var där, då hade jag inte behövt skämmas över mina taskiga teckenspråkstalanger efter för mycket rom och cola, utan hade kunnat skylla på henne istället! Det är väl sånt man har vänner till? ;-)
Lyckades missa taxin som Pukki ringt efter så klockan sju på morgonen stod vi i kylan och fick vänta på nästa. Men det var alltid vackert att titta på soluppgången med Pukki, Jonas och Jens. Tillbaka på hotellet började frukosten serveras så vi åt frukost innan vi gick och lade oss och myste en liten stund innan utcheckning. Vaknade till liv en halvtimme innan Tobbes buss skulle avgå, fick springa ut till hissen med kängor och allt i famnen, blev en snabb uppfräschning och ihoppackning så han kunde få tillbaka nyckeln och sedan ner till Tampe och gänget igen för avfärd hemåt. Mådde verkligen toppen och hade inte alls någon lust att åka hem. Vädret var toppen, jag var fortfarande full och glad och livet bara lekte. Nu sitter jag här i efterhand och fnissar åt märkliga saker som hänt. Alla människor man mötte, som man inte hade en aning om att man kände, alla armbågar man fått i sidorna av folk och alla citat från låtar som man fått försvara sig mot. Eller blickarna man fick på Bonden när man kom ut från toaletten! Alla brudarna som gjort tummen ner gjorde plötsligt tummen upp. Det kommer jag fnissa åt för mig själv lång tid framöver...

Suck. Jag hade gärna stannat lite längre...

Idag hänger vi inte i soffan, utan på balkongen!

Har varit och lämnat tillbaka jobbnyckeln och hämtat mina grejer idag. Jag jobbar inte längre på ridskolan alltså. Men nu satsar vi på PSK-helgen istället! Ska bara äta upp min ben & jerry och dricka upp kaffet så ska jag bege mig mot systemet och inhandla morgondagens resegodis. Tjipp!

 

När jag packade inför PSK hittade jag en minnesvärd bussbiljett i en av handväskorna. Tittade inte så noggrant på kvittot när jag betalade för det, utan upptäckte först nu att det var en av oss som blev lite favoriserad av busschauffören, haha! Skolungdom, jo jag tackar...!
(För det måste ju varit jag som var skolungdomen? Eller!?)

 

Ställde klockan och allt för att Dalton skulle komma förbi med nyckeln hem till honom, men kom jag upp? Nä. Jag låg och kramades med Otis. Istället fick jag slänga på mig kläder i ren panik när han ringde på dörren och Casper öppnade åt honom. Strax därefter ringde alarmet på telefonen och jag vetifan om jag lyckades stänga av det egentligen. Nåväl. Lämnade Casper på dagis och begav mig till arbetsförmedlingen. Jag är nog den enda som gillar att gå dit, jag tycker om min handläggare. Idag inledde vi mötet med att försöka "checka in" på facebook via telefonen. Två icke-teknologiska brudar som inte lyckades med det hela. Mötet fortskred. Snart är jag tillbaka på Sjövik!
Tog en middagspromenad med Otis ner i skogen, mötte en dam med en irländsk setter som stod och pratade med oss en stund. Settern var en gammal gentleman som började bli grå i ansiktet, men som uppskattade Otis, i alla fall en liten stund. Damen gav Otis mycket beröm och menade på att hennes setter inte accepterar vilka hundar som helst, bara de allra vänligaste hundarna. Det gjorde mig glad att höra!
Nu hänger vi bara i soffan, i väntan på att hämta hem lill-huliganen. 

Första dagen som arbetslös. I alla fall för ett litet tag, och jag är redan rastlös. Gick till arbetsförmedlingen efter dagislämning och sedan mötte jag min mor på vägen hem. Hämtade Otis och gick ner till kyrkogården en stund, sedan lämnade vi mor där och gick upp till syrran och Ville som satt hos pappa och njöt av solen. Hundarna busade av sig i trädgården ett par timmar och vi pratade om allt möjligt, sedan ville Miriam kidnappa mig in till stan. Otis fick stanna hemma men Casper följde med, blev lite spring i affärer och middagen bestod av Mc Donalds-mat i vanlig ordning. Huliganen fick välja lite kläder till sin födelsedag och sedan kom Dalton förbi med presenten som han köpt - en superfin Lonsdaletröja! Nu sover han gott och jag passar på att dricka folköl i kopp (för det går ju inte dricka ur burk...), lyssnar på en av Karins spellistor med Håkan, Jon Brion, Tiger Lou, Ed Harcourt och annat mysigt. Ser fram emot helgen med skräckblandad förtjusning. Sneglar på HTC-telefonen jag fick av Miriam som jag desperat försöker förstå mig på (teknisk tjej hej) och väntar på svar. Dessa jobbiga svar... 

 

Hur lyckas jag alltid ta fel på dagar och tider nowadays? Behövde inte alls gå upp tidigt idag, men gjorde det ändå. Tog med Otis ut på morgonpromenad i femton minus, han var måttligt nöjd och sedan har vi städat hela lägenheten. Behöver få lite mer gjort (eller behöver och behöver. Men godis är väl tämligen viktigt att inhandla eller?) men sitter ändå på hela rumpan i soffan och väntar på att Miriam ska ramla in. 

Gå på gym behöver man minsann inte göra när man har hästar att ta hand om!
(Med kakor och godis i högsta hugg dessutom)

 

Gott att vakna upp till nybryggt kaffe efter att ha kramat Otis hela natten. Skulle absolut kunna vänja mig vid Miriam som sambo alltså! Dessutom åt vi tacos till frukost, och skrattade jättemycket. Hon är min trygghet. Hon är bäst.

Ska lämna huliganen på dagis och bege sig mot stallet. Det blir en fin dag, med lite sol. Hälsningar /Optimistiska bruden.



Miriam skrattade åt att min tantarm är tjock, men karman gav henne näsblod!

Nog för att man inser ibland att "det här är inte min dag". Men för mig har det här inte varit min vecka! Nog för att jag mått bra den senare halvan av veckan, men jag är tämligen förvirrad. Är det sant att man blir som man umgås? Då kan jag åtminstone skylla ifrån mig...! Idag sprang jag till exempel i panik till jobbet i tron om att jag började jobba 08:00.
Det gjorde jag inte.
Jag började 13:00.

Vad fan...? 

Har haft mina finaste väninnor Miriam och Idun här ikväll, vi hade laddat med kaffe och kakor. Själv satt jag mest och skrålade. Påtal om att skråla. Livet är för kort för sorgliga sånger sjöng en klok men något förvirrad man. Och jag håller med!

Det är tur att det finns saker att glädjas åt när allt annat bara blir kaos. Lyckades komma försent till jobbet idag och när jag stressade in i cafeterian möttes jag av åtta glada brudar som jublade mitt namn och skulle kramas. Holy crap, hade helt glömt bort eftermiddagsaktiviteterna som startat igen...

Nåja, med lite walk of shame-känsla fick vi improvisera. Det gick sådär.

 

Måste verkligen se till att det här hushållet ser lite mer estetiskt tilltalande ut. Insåg när jag kom hem idag att jag verkligen lyckats dra ut vartenda klädesplagg ur varenda garderob, ätit alldeles för mycket mat ur kartonger och sörplat ur alldeles för många kaffekoppar som sedan lämnats kvar, utan att vara helt ursörplade. Suck. Projektet påbörjades...

 

... Men istället hamnade jag här med Otis Redding och funderar på att göra lite mer kaffe innan Miriam ramlar in.

 

Seriously... Need to get the fucking thumb out. 

 

 

Var på möte förra veckan, det närmar sig, och det är skitbra! Utöver det hade vi sportlovsaktiviteter, till och med Anna och jag tog oss friheten att tolka lite. Det kanske man skulle passa på att göra lite oftare nu när snön ändå fått för sig att falla igen?

När veckan led mot sitt slut tog jag och Miriam ett glas vin som slutade med en spontantresa till O'learys och som vanligt ihop med henne händer alltid knasiga saker. Alltid så mycket skratt ♥ Avrundade hela helgen med en ridtur i skogen i söndags, med Mirre, Ida, Annika och Devie. Skulle uppdaterat mot fotografi från den ritten men läs rubrik igen, det kommer, det kommer...

Något annat som fick mig att skratta häromdagen var när mormor kom på besök. Det låg två halvt uppätna chipspåsar på bordet och mormor frågade vems det  var och varför de låg framme.
Helt utan intresse, utan att ens slita blicken från barnprogrammet sa Casper kort "Miliams."
Och jag önskar att alla hade hört det, för det är då aldrig någon som tror att det är Mirre som hittar på alla hyss! But it is.
It is.

Men hon är bäst!

Vaknade med världens sämsta morgonhumör idag, morrade åt en hemtjänst-tjej som hälsade godmorgon när jag klev utanför porten. Slutade dock jobbet vid lunch, blev hämtad av Miriam och åkte in till stan för en shoppingrunda. Miriam gav mig världens komplimang när jag hittade ett par byxor i storlek 34. "Men lilla gumman, inte kan du ha dem!" Hade hon varit en karl hade jag gett henne en smäll men nu är det ju så att man inte slår tjejer så jag lät hennes söta ansikte vara ♥
Hann växla humör flera gånger, men tillslut landade humöret på nöjd. Allmänt nöjd med situationen, allmänt nöjd med livet, allmänt nöjd med framtiden. Skall dessutom bege mig utomsocknes inom snar framtid, närmare bestämt Borås, har bland annat studiobesök inplanerat. Det rullar på nu!

Fortsatte kvällen med ett leende och fixade en liten myskväll för mig och Casperson med piroger, chips och lite choklad i soffan. Tittade på Boog & Elliot.

Imorgon är veckans enda lediga dag! Lär vara rastlös innan klockan hunnit bli lunch. Hoppas på något impulsivt... Men på söndag händer det grejer! Miriam ska åka och titta på bil medan jag mockar hästbajs, efteråt blir det en ridtur i skogen på ponnyerna. Blir supermysigt as usual. 

 

Ps. Byxorna passade fint.

Ps2. Miriam är bäst!