Miriiiaaaaam

Jag har världens bästa vän. Hon är min andra hälft. 
När jag blir upprörd vet hon exakt när hon ska vara tyst eller när hon kan vara upprörd tillsammans med mig. Hon vet exakt när hon ska fråga om vi ska äta, och inte nog med det så tycker vi om samma mat. Som kyckling med jordnötssås, och all annan flöt. Hon är världens roligaste och får mig alltid på bra humör. Blir jag arg på henne kan jag inte vara det särskilt länge, det går bara inte. Hon är alldeles för charmig för att var arg på. 

Sitter jag med telefonen i handen och ska skriva ett SMS till henne kan jag nästan garantera att hon skriver ett SMS till mig i exakt samma stund. 

Dessutom kompenserar vi varandra, hon är grymmast på att rapa och hon fryser alltid om tårna på vänstra foten först. Så har vi nästan inte samma smak för karlar. Men dricker som en karl gör hon...


Dagsform

Då checkar vi av dagsläget!
Idag var det kondition som gällde, självklart ute i skogen. Inte särskilt många minusgrader för en gångs skull och  hästarna var taggade. Liksom vi! Älskar att rida med Miriam, hur gjorde jag innan jag hade henne egentligen? 
Kände mig lycklig idag. Lycklig och alldeles lätt som en fjäder! 
Så jäkla bra!

Blev alltså innan nedvarvningen ett par bilder för att vi längre fram ska ha något att jämföra med. 
Ibland tror man dock att Sara saknar ett tiotal kotor. Men det är bara att kämpa på i jakt efter en trevligare, lägre form!



Miriam & Lady







Sara


 

Miriam & Charlies-rean

Skönt att bara jobba förmiddag när det är -20c och man tror man ska frysa fötterna av sig. Fick dock gå hem en timme tidigare, spelade Gatans Lag på högsta volym, pudrade näsan och drack blaskigt kaffe med Miriam innan vi åkte till stan. 
Lovade ju att inhandla riktigt varma, bra skor på typ arbesko. Men det är bara inse att jag är för kvinnlig för att vara bekväm. Jag är hellre snygg och fryser fötterna av mig... Vintern är ändå snart slut!
Hittade tröjor istället, och försökte att inte sukta över jackorna. Anser att jag förtjänar en ny jacka med företagsnamnet på om allt går som det ska. Vilket det ju ska. Hoppas jag.
Fick med ett par helskodda ridbyxor med mig hem också, så galet nöjd! Självklart hamnade en bild på den ridbyxebeklädda rumpan i Miriams meddelandeinkorg på telefonen och helt plötsligt låg den på facebook. Kan knappt sluta skratta! Hon är ju inte klok ♥
Svullade Max-mat gjorde vi också, är vi bra på. 
Avrundar min toppendag med några öl då sorken sover hos mormor och jag ska hålla mig i toppform tills imorgon då jag och Mirre ska ut och rida, om det inte blir lika jäkla kallt som idag förstås. Men det ser positivt ut, prognosen säger -5c. Ger hopp om att våren kommer snart! 
... Typ.

kv
 

Ny arbetsvecka

Min soffliggar-söndag gick helt enligt planerna. Steg inte upp en enda gång i onödan. Var inte produktiv för fem öre. Ibland är det sådanna dagar som behövs.
Den nya arbetsveckan inleds med två lektioner ikväll. Lite magont har jag också, för jag väntar samtal. Väldigt viktigt samtal. Väldigt förhoppningsvis efterlängtat samtal. 
 
Jag längtar efter frukostar med kaffe och PLÄP-relaterade samtal! 

Kalas, hopptävling & arbetsförmedlingen

Åkte med Miriam på kalas hos Eli igår! Blev en sväng ut på krogen också. Tutt-Julle blev uppraggad av en medelålders herre som gått i särskola, en långhårig kille väste "Gatans Lag" i mitt öra i hopp om att jag skulle bli imponerad av hans kunskaper inom oi!-genren. En kille i Lonsdale-tröja hade dålig andedräkt och en annan påstod att han tatuerat in "mad boy" på rumpan. Dessutom tyckte de att mina 22 år var mycket, de var själva "bara" 20.
Att dricka vatten på krogen gör man verkligen på egen risk...
Kom hem vid fyra på morgonen och klockan sju ringde min väckarklocka eftersom jag och Miriam skulle till stallet. Vi hade dels jouren, skulle hinna mocka åt alla hästar innan tävlingen började. Vi lyckades ta 17 boxar på 75 minuter. Dessutom skulle vi sitta i domartornet hela dagen på hopptävlingen! De första starterna var ganska kaotiska, men tillslut började allting rulla på. Har haft så galet roligt idag! Var hemma nästan tolv timmar senare men har druckit så mycket kaffe under dagen att jag istället för att sova nu har unnat mig en pilsner. 

Imorgon ska jag sova riktigt länge, sedan ska jag gå runt i mjukisbyxor hela dagen och dagdrömma lite.
Såg att jag fått mejl från min handläggare på arbetsförmedlingen, med rubriken "hoppsan...". Kändes tveksamt optimistiskt, men det var hoppfullt! Jag hoppas, hoppas, hoppas. 

Dessutom bokat ny tid hos Polaren Per. Vill man vara fin får man lida pin!
 


En annan som är fin - Rocky ♥

Kaka

 
Man kan inte äta kakan och ha kakan kvar...

Kan ta en smäll på käfteeen, och en bakfylla närsomhelst, men ett brustet hjärta, fan vad känns! 

Happy birthday to me!



Ett år äldre, eventuellt lite klokare (kanske...) och slutligen lite kroppsprydnad rikare. Tyckte jag förtjänade att plågas på Den Gamla Skolan, så med hjälp av Polaren Per har det blivit en gräsand som är dedikerad till Casper. 
Och som de flesta vet gillar Casper ankor. Inte så jäkla svensson!




Miriam tycker att jag...



/Diskret tjej.

Sammanfattning av 2012

I januari kom PH på den nya genren SAGK (skinhead against gammeldags könsroller) efter att Dalle lyckats tvätta kläder utan större missöden.
En bussförare körde ifrån mig eftersom han pratade i telefon, både min pappa och Dalton blev sådär lagom arga som bara de kan bli. Fick ett påfyllt busskort som ursäkt.
Casper genomförde ett utvecklingstest hos barnavården. Han låg över genomsnittet för ett normalbegåvat barn på 2 år och 9 månader. Klarade uppgifter som var utformade för fyraåringar. 
Jag höll Sjövik fritt från spindelnät och undrade alldeles för ofta vad jag skulle göra utan Sjövik och Erica. Dessutom gjorde Casper debut på isen, och jag tyckte att Sidney Crosby skulle slänga sig i väggen!

I februari gick jag upp riktigt tidigt en morgon och var den första på min gata som gick i nysnön till bussen som kördes av min finaste vän Anders. Sedan stod jag länge och bara tittade på Ericas lyckliga hästar som frustade i i den rosa soluppgången. 
Samma dag ramlade jag av Shagii men dagen efter hade jag och Dalle bokat in en dag på Skogsro Spa och min kropp var evigt tacksam för det.
Älskade Emma fyllde "arton" år och vi åt massor med tårta i Kungsbacka.
Dalles bror gjorde bort sig och resterande dagar av månaden retade vi honom dagligen med ordvitsar som att bjuda honom på rull-ader och nynna på "vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram..."

Vi invigde grillsäsongen i mars, fast vi hade förvisso grillat lite mitt i vintern också. Men just den här gången var vi hos Pumba och Idun. Det blev fläskytterfilé, bearnaisesås och min hemmagjorda potatissallad. Vi avrundade middagen med irish coffee och vildmarkssnaps från jokkmokk.
När Casper ritade, ritade han i princip bara tåg och så åt vi ofta äppelpaj till.

Tårtpusslet var det spelet vi spelade mest i april. Jag älskade det som liten och hittade det hemma hos morfar. Vi invigde jordgubbssäsongen också, väl spenderade tio kronor! 

Lade mig i massvis med diskussioner om att ortens förskoleverksamheter hade gett barnen påskgodis. Tyckte det var barnsligt av föräldrarna som påstod att deras barn åt sämre för att de fick godis från dagis två dagar om året av trehundrasextiofem! Förskolepersonalen måste vara grunden till all världens ondska...
Casper fick i alla fall tre påskägg, en överfull skål samt en påse med godis som inte fick plats i de tidigare nämnda alternativen. Nagel i ögat på er, hälsofreak!
Casper fyllde tre år!
En dag i april skulle vi bara cykla förbi mormor för att lämna ett par stövlar, men då skulle mormor och moster Annika åka tåg och plötsligt var alla tre försvunna. I ett obevakat ögonblick hade Casper följt med dem in på tåget och där stod vi kvar på perrongen med en liten cykel utan cyklist. Vi åt thai under tiden och sedan funderade jag ett tag på att skaffa en pudel för utställning.


I maj månad längtade jag tills jag skulle bli äldre så att fler av mina vänner i samma ålder också hade blivit föräldrar. Men sedan räknade jag ut att genomsnittsåldern för att skaffa barn är 29 år och det skulle alltså bli om ytterligare 8 år. Då skulle Casper vara 11 år gammal medan mina vänners barn hade varit nyfödda. Jag bojkottade idén och byggde en koja istället. 
Det blev en pappafri koja, vi hade en farlig dörrvakt som skulle skrämma bort Dalton eftersom den var hemlig. Vi åt mycket blåbär i maj. 
En dag begav vi oss till Ryfors för att gå igenom Gammelskogen, fikapaus vid Ryds kvarn, förbi Engelska villan, smedjan och tillbaka till Stråkens kant där vi grillade korv som avslutning. Varken jag eller Casper gnällde (vilket vi annars är väldigt duktiga på). 
Dalton försökte lära mig att fiska, och det gick överraskande bra. Fick upp tre mörtar och en brax medan Dalle blev tomhänt, fast med tanke på att jag inte vågade kroka av de två första mörtarna (och inte braxen heller) och över lag inte gjorde särskilt mycket ansträngande för att fånga fiskarna, så får jag väl dela med mig av stoltheten - att det var våran gemensamma fångst...
En dag bakade vi havrekakor alla tre, det blev cirka trettio kakor. Casper åt upp en enda kaka men trots det lyckades alla försvinna. Undrar vem som tog dem? På tal om mat åt Dalton en korv som var lite gammal.
En annan dag satt jag på verandan ute på Sjövik och nynnade på "snart är det jaaag som är kuuung" och sen när jag kommit hem somnade jag i Daltons knä - och dregglade. Det var inte det mest kungliga jag gjort.


Oreo kom hem till oss i juni. När jag vaknade dagen efter hans ankomst hade jag tassat ut till balkongen med täcket runt mig och satt och tittade på honom jättelänge.
Sedan kom nationaldagen, som jag hade missat. Tänkte överraska Erica och halvvägs till dagis upptäckte jag att hela orten var obefolkad trots att klockan var åtta. Därefter slog det mig att radion spelat nationalsången, det var bara att vända hem igen och titta på Nicke Nyfiken resten av dagen.
Åkte till Göteborg en sväng när Karin fyllde år. De bjöd på skaldjur, som är det värsta den här smålänningen vet! Fick konfrontera dessa små odjur och provsmakade till och med. Once - and never again. Efter varmrätten satt födelsedagsbarnet och väntade på att Casper skulle göra klart tårtan, men istället somnade Casper. Duktiga konditorn!
I slutet av juni regnade det mycket ute och jag passade på att steka pannkakor. Är så dåligt på att steka pannkakor, råkade sätta igång brandlarmet hos Erica bland annat. 

En morgon i juli klev vi upp väldigt tidigt jag och Casper. Vi satt i soffan under ett täcke, tittade på Nicke Nyfiken och åt jordnötssmörsmackor. 
Det var marknad i Sandhem och vi trotsade vädret med Anders, Camilla och Lucinda. Casper såg en grön traktor och drog oss genom hela marknaden för den. Efteråt satt vi hemma hos Anders och Camilla och torkade till, åt kakor och gosade med Chico.
Våra grannar hade besök från Finland så Casper fick en kompis. I alla fall en liten stund. Casper försökte be den lilla finska killen att sparka boll med honom, men eftersom kompisen inte pratade svenska tog han bara bollen och gick. Casper blev arg, tog tillbaka sin boll och tyckte det var dags att gå hem.
Mycket annat än spela fotboll, springa till lekparken mellan skurarna, cykla och äta god mat gjorde vi inte. Hade Daltons familj förbi och tittade på Ice Age 4. Några gånger skrattade vi, fast mest satt jag rastlös och räknade minuter tills vi kunde på till Mc Donalds, så jag dick dricka läsk utan att oroa mig för att bli olämpligt kissnödig...
Avrundade kvällen med en öl och en trött Dalton som ifrågasatte TV-tablån: "varför visar man skräckfilm så sent? Efter 23.00 på en fredag? Vem fan är uppe då?"
Var med om små mysiga äventyr. Det flög in en liten talgoxe i vårat fönster som vi vårdade tills han kunde flyga iväg igen, och en igelkott traskade ut i vägen rakt framför oss när vi cyklade. En villaägare på andra sidan gatan  kom till igelkottens undsättning och berättade att den bodde på hans trädgård men tog dagliga utflykter. Vi fnissade gott när vi cyklade vidare.
Casper fick punktering på sin cykel och vi lärde oss ordet "punkapåse" istället för "reperationskit".

Inledde augusti med en resa till Göteborg och ett par öl på O'learys för att sedan leta oss vidare till Pusterviksbaren där Sham 69 och Gatans Lag spelade. En galet bra kväll som avslutades i scootergaraget.
Henke valde ju dock att lämna oss någon dag senare men han var lycklig den kvällen i alla fall. Vila i frid!
Jag och Emma drog på utställning med Sigge och Basta. En annan dag skulle jag klippa gräsmattan åt morfar men hade sönder gräsklipparen. Sen kom en granne över och konstaterade fort att bensinen var slut...
Casper gav mig ett halsband som han gjort alldeles själv på dagis. Det - vackraste - jag - sett! ♥ 
Vi åkte ånglok, William var också med men inte lyckligaste resenären. Casper och morfar stod för den lyckliga delen och jag stod för den griniga delen. Teamwork a'la vår familj.
Casper och jag följde med Pumba och Idun ut för att fiska. Det hoppade fiskar runt oss som på ett friidrottsevent men vi fick inget napp. Casper åt istället upp alla räkor själv...


Hittade inget gott att äta till frukost i september och drömde mig tillbaka till när man var barn. Casper har så himla mycket lättare att välja frukost. När han var på dagis skulle jag köpa frukost, ville ha bananyoghurt men det fanns ingen bananyoghurt. Insåg att jag var väldigt inrutad.
Började på ett nytt jobb, men saknade Sjövik. Mitt Sjövik. Hann inte ens upp på morgnarna innan jag insåg att jag inte skulle till Sjövik och begravde ansiktet i kuddet och grät. Tyckte jag var fånig som grät men kunde inte sluta. Grät under dagen också, trots att jag inte hade någon kudde att gömma ansiktet i. Och efter jobbet grät jag också, när jag skulle äta middag. Dalton sa att han också saknade sitt gamla jobb när han bytte företag men att det gick över efter ett par månader. Just då kändes det som att det aldrig skulle gå över och såhär fyra månader senare så saknar jag inte alls Sjövik mindre. 

En fin dag i oktober promenerade vi ner till godisfabriken och vände hemåt 180 kronor fattigare varav en sjättedel bestod av Daltons godis. Gott, tyckte jag och Casperson!
Dalton lagade en voltigegjord åt mig och gjorde det så bra att vi funderade på att starta Daltons Sadelmakeri. Men med tanke på att Dalle slinter galet ofta med knivar och alla andra föremål man möjligen kan skada sig på, lades planerna ganska snabbt på hyllan...
Hade ingen god frukost hemma den här månaden heller.
Var domarsekreterare på både dressyrtävling och hopptävling och överlevde Ullared. Kände mig åksjuk för första gången och var väldigt tveksamma till GPSens vägval. Fick tusen ursäkter av en kille som såg ut som Lilla My när han glömde lägga en varuavskiljare på bandet.
Fick ett samtal efteråt av Tina att min älskade chokladnos kommit hem igen, något jag dagdrömt om i alla år. Dessutom glömde min mamma att påminna mig om vintertid...

Upplevde en grym kväll i november, när Essa, Kulan och Rebecka plockade upp mig och Dalle för att åka till Eksjö och titta på Condemned 84 och Agent Bulldogg! Upplevde typ den finaste kvällen på hela året. Vilken toppenspelning! Grym! Helt oförglömlig natt! 
Läskiga filmer blev läskigare ju fler gånger man sett dem, insåg jag. 
Vi gick ner för att äta pizza och killen som serverade oss kallade Casper för "kompis". Casper blev förbannad och tyckte minsann inte att det var okej att kalla honom för "kompis" innan han fått sin godisklubba!
Och eftersom Dalle retar mig för att vara feg, retade jag honom för att han var kär i Lindsey Lohan. Han hittade också ett fel i 2 and ½ men. Berta ligger i Charlies soffa med en handduk över pannan och är för bakfull för att jobba men ändå tar Charlie en kopp nybryggt kaffe. Vem har varit uppe och startat kaffebryggaren? 

I december ramlade Casper av två gånger, därmed har han bara 98 gånger kvar tills han är världens bästa ryttare! Han har fått för sig att han ska börja med ponnygalopp. Trots hans lite bristande kunskap inom att just galoppera... Har bakat pepparkakor och fick med mig Karin och Pontus upp på hästryggen och ut i skogen! Karin ramlade av trots hennes bror har ridit något mindre än henne! 
Skulle ställa upp i tomtehoppet men när det blev inställt bakade jag och Casper lussebullar istället. Fast det blev inga lussebullar, det blev lusseklumpar. Perfekt fika för alla härliga ridturer vi hann med!


 


Häst, häst, häst, häst...

Har alltid önskat mig en vän som kunnat föreslå en fredagskväll i soffan med ett (eller två) glas vin. Har alltid haft Emma och Karin som gillat sådana kvällar, men det är inte alltid man kan åka till Kungsbacka eller Kungälv. Men så kom Miriam in i mitt liv som en räddande ängel och förgyllde min fredagskväll med vin och lät mig babbla tills hennes öron ramlade av. Hon är en fin människa hon!
Dessutom hade vi tidigare under fredagen och under torsdagen ridit ut i skogen med några ridskoleelever som ville tillbringa sina jullovs-dagar i stallet. Tre ridturer hann vi med i det fina vädret under de två dagarna. Känner mig ganska mättad nu men Miriam ger då aldrig upp... Tänkte ta en hästfri helg men icke! Imorgon ska vi inte till våra hästar men istället ska vi försöka kika förbi Erica när vi ändå ska till både Skövde och Jönköping för - ja just precis - hästprylsshopping. 
Är egentligen väldigt glad för att Miriam drar med mig på sånt här, för samtidigt som jag är sinnessjukt trött i kroppen så har jag aldrig haft så många framtidsplaner och så många mål och så mycket tankar om att förbättra mig - som människa, ryttare och vän. 

Dessutom är det nyårsafton imorgon och jag har egentligen inget nyårslöften än. Jag hoppas att efter morgondagens äventyr har jag åtminstone några funna löften...
 


Shopping och självömkan

 

Sov alldeles för länge idag, hade glömt av dagens höjdpunkt men åkte i alla fall till Hööks och Charlies med Miriam.  Köpte ingenting till mig själv men en hel del till Casper, punk pony-schabrak och fler borstar till ryktlådan bland annat. 
 
Har hunnit med att bli väldigt frustrerad också, och insett att jag måste göra något åt saken. Att jag känner mig pressad betyder inte att jag ska pressa någon annan. Önskar bara att det var lättare sagt än gjort! Måste hinna sortera ut vilka känslor som är nödvändiga, vilka jag ska visa och vilka jag ska hantera bättre. Måste lära mig att sluta vara så förbannat kritisk. Måste ge mina nära lite mer utrymme att utvecklas. Hur ska jag kunna utvecklas som människa själv annars? Förklarar ofta för personer att de inte kan begära för mycket av mig, men likt förbannat kräver jag en hel del utav dem. Och det blir bara frustrerande, för det går inte ihop. Det fungerar inte så. Jag måste verkligen bli bättre på det hela, men vet inte riktigt vilka trådar jag ska börja dra och nysta i. Behöver lite betänketid och kanske en del tid för att få det hela att gå ihop, flyta på och bli lite bättre, håller tummarna för att folk (kanske allra mest du Miriam... ♥) orkar stå ut med mig. 

Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid Casper och krama om honom riktigt hårt och berätta för honom att det inte är meningen att skälla på honom så mycket idag. Det är inte hans fel att jag är lite trött på livet i allmänhet. 
 
Men för att se det från den ljusa sidan lyckades jag med värmelimpistol limma ihop en av Caspers leksaker som jag råkade trampa sönder igår. Det är bara att inse att efter 32 timmar utan Dalton har jag verkligen acklimatiserat mig! Nu behöver jag honom alltså inte till något annat än köttslig närhet. Och eventuellt för att byta glödlampor...

Julafton i stallet med Miriam





Världens sötaste ponny ♥ och världens sötaste Miriam!



Chivas redo!


Jag och Pepito glömde bort att Miriam och Chivas inte kan galoppera under alla snötunga grenar... Ooops!
 
 
 
 

Tjuvstartat julen...

Åkte till stallet med Miriam i morse, Casper följde också med en liten stund med sedan skulle han vidare till mormor och då passade vi på att äta pizza till middag. Det var nice, såhär innan all julmat! Trotsade vädret efter maten och red ut i i den svinkalla snålblåsten, blev lite imponerad av oss faktiskt. Vad duktiga vi är! Sara känns så himla bra nu för tiden, vi passade på att träna lite skänkelvikning, öppna och sluta längs grusvägarna. Hon får gärna fortsätta utvecklas såhär stabilt och positivt, det gillar jag! Det kan kanske vara så att Miriam är inblandad   i det hela, vi trivs i hennes sällskap, hon är mysig och vi har väldigt kul. Jag är glad som har mött henne och får ha henne i mitt liv!

Efter stallet tjuvstartade vi julklappsöppningen nere hos mormor. Casper fick bilar, skelett-handduk, verktygslåda och snickarbänk. Själv fick jag husgeråd, grytlappar, handdukar, en fin téburk av Tina... 
Och så fick jag, av Miriam, en John Whitaker-mössa! Stod och pillade på just den mössan igår under vårat Charlies-besök men eftersom Dalton fick en hjärtattack av prislappen så valde jag, å hans blodtrycks vägnar, att inte köpa någon. Hon hade ju varit dönervös, men jag älskar den! Den där Peter Jöback-skivan jag tänkt köpa till henne känns ganska blek i jämförelse... Nu går jag och vankar av och an vid resterande julklappar under granen. Några stycken ligger även i tomtens säck som tomten ska komma med imorgon efter att jag och Miriam varit i... Ja just det ja, stallet!



 

Ny jacka!


Tycker jag har lagt upp oförskämt många bilder på jackor det sista, men det får bli en till idag. Jag och Jonas följde nämligen med Miriam till stan för lite sista-minuten-julklapps-shopping. Fick bli en julklapp till mig själv från Charlies - en John Whitaker-jacka! Så tjusig!
När jag väl hittade en julklapp till Dalton skulle han inte ha någon så efter lite protester gick vi därifrån, utan det jag hade tänkt köpa. Ska boka och betala en tatueringstid åt honom istället.

Imorgon ska jag och jackan ut till stallet med Miriam och syrran. Vi ska ut i skogen och leta upp en gammal härlig ridväg som vi inte ridit på många år. Hoppas på hyffsat bra väder! 

Träning för Claes

Idag kom världens bästa Miriam och hämtade upp mig efter jobbet, sen slog vi oss ner i soffan hemma hos mig och bara glodde - i en och en halv timme. Sedan var det dags att åka tillbaka till stallet! (Har lite svårt att hålla oss därifrån då'va)
Skulle rida Sara för Claes, kändes så jäääkla bra! 
Hon är ju ung och brukar alltid köra slut på sig själv direkt i början av ett pass. "Åh, vad roligt! Vi ska rida i ridhuset!" låter det, oavsett vad, överdrivet entusiastiskt. Ett litet kort ögonblick trodde jag att hon hade förlorat den framåtbjudningen idag, men sen insåg jag att hon bara var mer jämnt fördelat avslappnad och mjuk under hela passet. När vi avslutade var hon fortfarande varken trött eller svettig. Vilka trevliga framsteg! Men när hände det här? Över natten? 
Vi körde lite stafett idag, i alla gångarter, i två lag. Jag gick in med inställningen att vinna inte var det viktiga. Jag skulle systematiskt skritta eller trava fram till andra stolpen, göra en halvhalt, styra henne i en volt runt stolpen med ett ledande tygeltag och mycket skänklar, fortsätta runt den bortre stolpen och rida likadant tillbaka. Jag skulle prioritera en mjuk hand, tydliga, sakliga signaler och förståelse oss emellan... Första rundan gick bra...
 
... Men att jag trodde på det själv! Mitt lag förlorade den rundan tack vare mig, och sen var tävlingsnerverna igång. Tillslut vann mitt lag, hehehe... Och avslutningsvis tävlade vi individuellt mot varandra, alla sex stycken samtidigt. Alla tankar kring pedagogiskt ridande var helt bortblåsta och jag och Sara drog på allt vi bara kunde, och vann! Jajamensan, vi vann! Och eftersom vi vann utgår jag ifrån att hon förlät mig för de uteblivna halvhalterna och sidförande skänklarna... 
 

Bästa Sara!

Patches!

 


Fick en fin leverans med min egen TBC-patch idag, den är jättefin! 

Karin, jag & Peter Jöback

Underbara, fantastiska helg.



I lördags morse var vi ute och red i skogen. Märker ni att det är en person för mycket? Det är nämligen för att Karins bror Pontus följde med ut på Chivas. Inte nog med det så höll han sig kvar i både trav och galopp vilket är beundransvärt när till och med Karin besökte en snödriva en sväng!



På kvällen åkte vi till Pumba och Idun för att inviga deras bardisk. Awesomeness!



Var uppe tidigt söndag morgon. 


Drack äppelglögg, lyssnade på Peter Jöback och önskade att Karin aldrig behövde åka hem och att hon låten aldrig skulle ta slut och att brasan aldrig skulle slockna. 


Men vi skaffar ju oss alltid minnen. Älskar er ♥

Äntligen fredag!

Vilken tung (men rolig!) vecka det varit! Nog för att jag fått fyra härliga sovmorgnar i rad, men istället sena kvällar när jag hoppat in som ridlärare. Dessutom testade vi att tolka efter hästarna som eftermiddagsaktivitet! På bild Julia som rider Vagabonde, med tillåtelse av förälder att lägga upp bilden!
 


Har haft jättekul men är trött i både kropp och sinne, ska ta en välförtjänt helg. I alla fall en stund... Precis i skrivande stund anlände Tant Karin till sina gudföräldrar två stenkast bort. Blir ingen välkomstkommitté ikväll eftersom Casper ska i säng så fort jag skrivit klart, istället springer vi ner tidigt imorgon bitti. Schemat är fullspäckat!

Idag passade vi på, jag, Annika och Miriam att ge oss ut i skogen, i två omgångar. Många lyckliga hästar som fått busa i pudersnön och solskenet! Och vi hade kul, jäklar vad vi hade kul! 
 

Jag och lilla Pepito, Miriam & Chivas


Miriam, Chivas, Annika och Nevada.

Blodbad i vårat badrum


Nu har Casper bara 98 gånger kvar att ramla av innan han är världens bästa ryttare, vilket han ju förstås redan är, i mina partiska ögon ♥.
Idag när vi tittade på lite klipp från Stockholm fick Casper idén att börja med ponnygalopp. Jag har hela tiden röstat för fälttävlan och det har Dalton gått med på... Men vill grabben testa ponnygalopp så ska grabben få testa ponnygalopp. Han ska bara, eh, lära sig galoppera först... 

Efter att han ramlat av har vi pratat mycket om blod. Vad blod är, vad det kommer ifrån och varför det blöder. Dalton har fått en lektion i att det finns blod i armen. Det vet Casper, för han har tagit blodprov. Idag har han suttit i badkaret och sjungit om blod. Räknas det då som ett blodbad? 
;-)

Nu till helgen ska älskade Tant Karin komma på besök. Det årliga pepparkaksbaket är inplanerat, liksom en sväng till Pumba för att dricka laphroaig och trumvirvel; en sväng ut i den snöiga skogen till häst! Självklart! 
Jag är supertaggad på att ta med Karin ut på en ridtur - och att baka lussebullar. Jag längtar efter lussebullar. Skulle kunna livnära mig på lussebullar! Vi brukar inte baka lussebullar men jag ska nog övertala dem att göra det för min skull i år, för jag vill ha lite sällskap när jag bakar lussebullar. Och så vill jag ha sällskap när jag ska äta upp dem. I alla fall lite. Sen ska jag äta resten när jag sitter i soffan med en kopp té på kvällen... Nom!

Här var inte Tant Karin en tant, utan bara Karin. Vi var inte så gamla. 14 svåra år, eller så.

Walking (riding) in a winter wonderland!

Man är väl kanske inte snyggast när man är ute och rider, med reflexvästar och toppluvor under hjälmen men vad kul vi hade! Det var den första ridturen med min syster på fem år, och den kunde inte blivit bättre! Hade så galet roligt.
Satte oss efteråt i cafeterian för att värma fötterna på elementen och dricka varsin kopp té. Då ramlade Miriam in och skulle rida Lady. Vi övertalade henne att hon också skulle med ut i skogen och så blev det bestämt att vi skulle ta med Midnight och Winnie ut - barbacka. Operation självmord kändes det som bitvis, hur tänkte vi när vi bestämde det liksom? Barbacka, på två ponnyer, i nyfallen snö? Men vi både satt kvar, och överlevde! 
Så grymt roligt, tyckte inte att dagen behövde ta slut.
Men nu är alla hästarna inne för natten. Imorgon ska vi ut tidigt igen för ännu mer pyssel i stallet. Miriam ska med då också och förhoppningsvis även Yoana och hennes son. Casper ska med och pyssla med Vagabonde, fikat är inköpt och nu vill jag bara att klockan ska ringa och väcka mig. Längtar redan tillbaka... Nu ska jag dock ta en öl och några bitar choklad, bara för att avrunda kvällen, lika perfekt som den varit...!


Jag och Sara


Annika och Kingston

Bilderna är tagna under samma ridtur, mitt på dagen klockan ett! Men tydligen nådde inte solen ner mellan grantopparna...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0