cookiecrumbs

Ställde klockan och allt för att Dalton skulle komma förbi med nyckeln hem till honom, men kom jag upp? Nä. Jag låg och kramades med Otis. Istället fick jag slänga på mig kläder i ren panik när han ringde på dörren och Casper öppnade åt honom. Strax därefter ringde alarmet på telefonen och jag vetifan om jag lyckades stänga av det egentligen. Nåväl. Lämnade Casper på dagis och begav mig till arbetsförmedlingen. Jag är nog den enda som gillar att gå dit, jag tycker om min handläggare. Idag inledde vi mötet med att försöka "checka in" på facebook via telefonen. Två icke-teknologiska brudar som inte lyckades med det hela. Mötet fortskred. Snart är jag tillbaka på Sjövik!
Tog en middagspromenad med Otis ner i skogen, mötte en dam med en irländsk setter som stod och pratade med oss en stund. Settern var en gammal gentleman som började bli grå i ansiktet, men som uppskattade Otis, i alla fall en liten stund. Damen gav Otis mycket beröm och menade på att hennes setter inte accepterar vilka hundar som helst, bara de allra vänligaste hundarna. Det gjorde mig glad att höra!
Nu hänger vi bara i soffan, i väntan på att hämta hem lill-huliganen.