cookiecrumbs

Det var marknad idag som vi givetvis gick ner och kikade runt lite på. När Nåll Kåll Moppers anlände hade Casper bästa platsen:

Min kära mor och min syster Annika med lejonet Leo som Casper vann i ett av lotterierna:

Utöver det har han ritat en fin bild på sig själv och Dalton:

Ibland längtar jag tills jag blir äldre så att många fler av mina vänner i samma ålder också är föräldrar. Fast å andra sidan, genomsnittsåldern för att skaffa barn är 29 år. Det skulle alltså bli om 8 år. Då är Casper 11 år gammal medan mina vänners barn är nyfödda. Ond cirkel, och inte så många äventyr som jag kanske hade önskat.

Casper fick en stentuff cykel som Dalton fick kämpa länge med att få ihop, men som inte ville få däcken pumpade då vi inte hittade passande pump. Det var besvikna kalasdeltagare som fick åka hem utan invigning av cykeln - men tack vare vår fantastiska granne kunde vi ändå ta ett litet varv runt kvarteret innan läggdags. Vi får stoltsera inför de andra någon annan gång!

Var på besök hos logopeden idag. Inget nytt sades och vi var välkomna tillbaka om två månader. Istället gick vi och köpte en ny traktor. Framsidan av tidningen traktorvärldens senaste nummer pryds av en Deutz Fahr. Därför storshoppar vi för tillfället gröna traktorer. Vi hade en Deutz Fahr sedan innan, så denna gång blev det en Fendt 700 Vario-kopia. 
Ett par nya jeans och en lila piké fick också följa med hem, Casper var sådär nöjd med mitt val men själv går jag ett extra varv förbi torkställningen där de nytvättade kläderna hänger och myser, jag tycker de var jättefina. Färga håret har jag också hunnit göra. Jag är ganska nöjd, även fast det finns mycket annat som jag är missnöjd med i livet just nu. Nu ska jag och Cappe the Hooligan läsa en bok, sen ska jag smygäta choklad trots att jag sagt att jag ska dra ner på sockret.

Om jag ändå kunde vara en mer intressant människa...

Casper fick sin öppna sina presenter lite tidigt i år.
Egentligen fyller han inte år förräns på måndag men morfar, moster Annika och Ville kom förbi för att fira idag.

Av morfar fick Casper bland annat en traktor, den hjälptes de åt med att montera ihop.

Moster Annika rock'd the place

William överraskade Casper

Blåser ut ljusen på tårtan

Somnade efter paketöppning och tårtätning i soffan med en godisklubba i munnen.
Den var svår att lirka ut, minst sagt...

Monsterfamiljen?

Och om jag får säga det själv, var jag rätt fin idag.

Igår hade vi tid på audionommottagningen för hörseltest. Det tog Casper med stort allvar. Stort. Även tankning av bil övervakade han noggrant...

Resten av kvällen kämpade jag med vardagsrummets nya look.

Och idag, efter ytterligare ett IKEA-besök och några tusenlappar fattigare kom Chico på besök. Han godkände vardagsrummet och diggade den nya mattan stenhårt. Känns alltid bra när man får högt betyg!

Idag är han dock helt okej nöjd med livet. Vi åt frukost i soffan han och jag, sedan väckte vi Dalton genom att höja volymen på TV'n och efter att ha badat och tittat på Scooby Doo ligger han nu och sover i soffan. Så dösöt kan man väl egentligen inte vara?

Hur kommer det sig att man alltid vaknar så tidigt, och framför allt utvilad, när man har världens chans till sovmorgon? Och varför har man alltid så förbannat tråkigt när man är barnledig? Det finns ju tusen saker man tjatar om att man vill göra när man är barnledig, men sen är allt som bortfluget när man väl har chansen.

Så idag bakade vi en äppelpaj.

Och det var ungefär det enda vi gjorde, jag och Dalton. Sen fick vi äntligen tillbaka den fina pojken som varit ute på äventyr med mormor ♥

Ikväll blev lördagsmyset att sitta i köket, äta äppelpaj och rita. Det brukar mest bli tåg men ikväll ritade vi lite annat. På den gula teckningen har Casper ritat en anka, och på den blåa teckningen har Dalton först ritat Casper (längst till vänster) och sedan har Casper ritat Dalton (i mitten) och mig (längst till höger). Jag vet inte varför jag skrev vem som var vem, det framkommer väl väldigt tydligt egentligen?

Förövrigt ska jag göra något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag ska köpa en HTC-telefon av Anders. Och jag som inte ens förstår min Nokia RM 237...

Det grävs ner kablar ett stenkast ifrån oss, och där stod en bautastor grävskopa. Den var tuff tyckte Casper:

Sedan gick vi ner till grundskolans lekparker för att möta upp mormor. Vi testade alla klätterställningar och lekte brandmän, sparkade boll och bodde i de små husen. Mormor hade med sig kaffe, saft och kakor som vi festade lite på. Det blev två fina timmar ute innan vi bestämde oss för att gå hem till värmen.

Därför diskuterade vi detta med dagispersonalen idag och vi beslöt oss för att de ska använda teckenspråk som stöd för honom på dagis. Därför sitter vi nu hemma och går igenom de tecken han har svårare för, som exempelvis gul och orange som är svåra tecken jämfört med blå och röd.

Därmed avvaktar vi också med att kontakta logoped, i alla fall ett par månader. Det känns mycket bättre nu!

Det mest ledsamma med att se busshållplatsen genom köksfönstret, är den stunden då man febrilt letar efter nycklarna, samtidigt som man i stressen får på sig ytterjackan upp och ner och glömmer bort att man ha busskortet mellan tänderna, ser bussen åka förbi... Säger då bara en sak, dessa stunder blir man inte annat än gråtfärdig och nästa buss går tre timmar senare.
Hur som helst fick jag tvättat fyra maskiner tvätt, städat på toalett, i hall, vårat sovrum, vardagsrum och tvättstuga. 
Senare fick vi för oss att dra med morfar ut i pulkabacken. Jag och Casper åkte faktiskt ända uppifrån toppen! Det var en väldigt trött och nöjd pojke som satte sig i bilen hem sedan, fikade med morfar och kröp ner i soffan för lite fredagsmys. Det blev inte så mycket av det sistnämnda, för det tog inte så lång tid innan han började snarka och snorka högljutt. Åh, min lilla vilde huligankille ♥

Har skrattat så gott ikväll åt Caspers påhitt! Bryr mig föga om folk anser att det är supertråkigt att titta på en treårings fotograferingsdebut, själv tycker jag att det är roligt att se vad som var viktigt för honom att dokumentera, sett ur hans perspektiv:

Idag gjorde vi pizza till middag. Fast jag tyckte inte om den så mycket. Men mammas hår tycker jag om.

Mitt täcke ligger i soffan, jag brukar lägga täcket, mina kuddar, snuttefilt, ankor och ibland några andra gosedjur i soffan för då får inte mamma och pappa plats. I soffan sitter jag och äter lördagsgodis, men idag hade mamma och pappa valt äckligt lördagsgodis till mig och då, då blev jag sur.

Mamma har fått en lava lampa av pappa. Den är ganska fin tycker jag. Men den är inte lika fin som min pall som jag har. Min pall ska egentligen stå i badrummet säger mamma och pappa men jag brukar bära runt på den för då kan jag klättra upp till ställen dit mamma och pappa inte vill att jag når!

Jag köpte en grön traktor i Uppsala när jag hälsade på "farmor" och "farfar". Den är så fin! Min gudmors mamma har en sån traktor och en gång, då fick jag följa med henne ut och hämta kossor. Då körde vi traktorn, så jag vet hur traktorn fungerar. Hjullastaren, den fick jag av min mammas moster när mamma fyllde år. Det var lite orättvist att bara mamma skulle få presenter på hennes födelsedag, och då fick jag hjullastaren. Jag har åkt i en sån i Habo! 
Den andra bilden är på mammas godis. Varför köper hon det goda godiset till sig själv för?

Pappa har en stereo med massa knappar på, och jag får inte trycka på dem men det spelar inte så stor roll för det är jag som bestämmer ändå. Det bara är så. Sen dansar vi under lampan såklart, men mamma och pappa är dåliga på att dansa. Dom säger att dom blir yra och sånt. Dom är så tråkiga.

Det här är mitt gömställe, det är så roligt att gömma sig här! Ibland, då tar jag med mammas och pappas skor, nycklar, kläder eller något annat som de behöver. Sen när de ska till jobbet och är stressade på morgonen så hittar dom inte deras attiraljer och då kan jag stå vid ytterdörren och fnittra! Utifrån ser det ut som vilken bardisk som helst men det är faktiskt en batmangrotta.

Här är pappa och mamma. Pappa var jättetråkig så han låtsades sova för att jag skulle sluta. Och mamma satt som vanligt vid tradera eller något annat sånt där bautatråkigt och bautavuxet.
Men här, här är jag!



Och jag borde starta en helt egen blogg!

/Yours almighty, Cappe the Hooligan.

Hur ofta vaknar man med pirr i magen och lyckokänslor över att man ska jobba igen? Jag gör det, ganska ofta faktiskt och idag var inget undantag. Men guldklimpen Caspers lungor höll inte alls med och vi blev hemma ändå. Därför börjar vi räkna ner till nästa arbetsdag, som är på tisdag. Bara tre dagar kvar...

Vi gick istället och hämtade hans paket, som han först inte riktigt uppskattade, men som snart blev populär ändå och sen gick vi hem till morfar då vi fick för oss att vi skulle grilla korv och marsmallows. Det har blivit en av våra favoritsysselsättningar tror jag. Hemma hos morfar:

Casper visar upp sin nya jacka

I väntan på att korven skulle bli klar kan man alltid pussas, då håller man sig varm!

Men fin är den, tamejfan!