Föräldrachock.

Har fördrivit dagen med att förfasa mig över föräldrar. 
Jag förstår inte varför man döper sina barn till porrstjärns-liknande namn. Det är en så stor skillnad på att döpa barnet till något som är unikt och vackert, eller att döpa barnet till något som är unikt och mest bisarrt. Jag förstår att deras tanke är att namnet ska vara unikt och vackert, men det blir inte det. It's just to much.
Föräldrar kan idag även konsten med att chockera, och konsten med att få folk att läsa deras bloggar. Personligen skulle jag aldrig välja att skriva på bloggen om att jag lämnar bort min son för att supa tills jag kräks, eller för att jag ska kunna knulla på vardagsrumsgolvet. 
Jag och Dalle är överens om att vi hellre är hemlighetsfulla och tråkiga, faktiskt.
Något annat som är tråkigt är att min fina chef inte hört av sig under veckan. Jag börjar fundera på om hon är trött och irriterad på mitt gnäll? Har insett att det nog är dags att fråga...
Imorgon måste jag ta mig i kragen och baka rulltårta för att... Det behövs.


Vårkänslor is no more

Vaknade till ljudet av regndroppar mot fönstret. Bevisligen hade man glömt att när det blir plusgrader och snöflingorna inte längre dalar ner från himlen så studsar det små hårda förbannade regndroppar istället. Vårkänslorna var ett faktum. 
Inte.
Nu har jag städat, skurat, dammtorkat och dammsugit husets två sovrum. Sitter och trycker på soffans divandel eftersom resterande kuddar ligger i tvättmaskinen för tillfället och centrifugeras. Snart rent och fint.

Satkärring

Varför lägger man upp såna där "om du gillar detta så skriver jag något om dig i din logg"-updates på Facebook? Det är ju ändå bara de tråkiga personerna som man inte riktigt gillar som gillar den statusen och vill att man skriver om dem. Och vad skriver man? 
"Du är ganska ful och jättejobbig, sluta skriva till mig."
"Jag skriver bara såhär för att jag tycker synd om dig."
"Jag blir jätteglad när jag ser dig. På långt håll, gåendes i en helt annan riktning, ifrån mig och utan att se mig."

Okej, jag är en satkärring idag. Gnällt på varenda praktikant på jobbet, de är slarviga och slänger allting på golvet, sen går man och trampar på det själv eller ännu värre - hästarna snubblar på det! Har fått hämta en jacka ur en box när en av hingstarna trasslat in sig i den. Men någon ägare lyckades jag aldrig få tag på och då var jag bitter.
En annan praktikant red ut i skogen idag, med min ridhjälm på huvudet - utan att ha frågat om lov först. Självklart åkte hon ju av också! 
Men någon kompensation lär jag väl inte få. Jävla förbann...



Tårar, tröst och trosor

Har tagit ledigt från jobbet två dagar i rad på grund av känslomässig instabilitet. Gråter och grinar oavbrutet hela dagarna i soffan utan något skäl, och sover helst dagarna igenom. Huvudet värker något fasansfullt trots panodil och livet känns otroligt meningslöst. För två år sedan blev jag remitterad till Bräckes Diakoni och på måndag är min långa väntan över. Ändå finns det ingenting att se fram emot, enligt mitt huvud.
Hur som helst så sparkade Dalton mig i rumpan och tog med mig ut på lite tröstshopping. Det blev som ett plåster på såren liksom. En ny kjol, byxor till Casper, nya kökshanddukar och tyg som jag ska försöka vara kreativ med. Något annat som var kreativt var underkläderna på NY med texten "I ♥ my boyfriend". Vilken karl tackar nej till ett fruntimmer med dessa? En utmärkt Alla Hjärtans Dag-present!


Lite otur kan man också ha...

I en butiksannons på Tradera hittade jag en inredningsdetalj till Caspers rum som jag väldigt gärna ville ha. Den kostade 110 kronor vilket jag tyckte den var mer än värd.
Men när jag skulle betala råkade jag upptäcka att den i deras internetbutik var prissänkt till 45kronor. Det kan man kalla att ha oflyt. Jag hoppas att jag verkligen, verkligen uppskattar den när den anländer...

Att vara rädd.

En tant på arbetsförmedlingen sa idag att jag inte behövde vara rädd. Rädd? För vadå?
Jag är frustrerad över att det ska behöva ta två år för läkarutlåtande och liknande papper att bli klara och delgivna. Vad är det att vara rädd för? Hon hade haft mer rätt om hon sagt "frustrerad".

Illamående!

Sammanfattningsvis blir man illamående av chokladbrun lasyr och dans med Casper. Blä.

Är så trött...

Det är sällan jag lättar hjärtat men just nu måste jag andas ut, nu måste jag låta oron i magen släppa om så bara för en stund. Jag orkar inte mer. Jag vill gå och handla utan att bli behandlad illa för att vi råkar handla i samma affär, kunna gå genom gångtunneln hem utan att se texter och hot med pilar mot vårat hem, gå upp för trapporna utan att titta genom fingrarna för att slippa se om ni krossat någon ruta. I snart ett halvår har har det varit såhär, tröttnar ni aldrig? Tröttnar ni aldrig på att behandla någon så illa, som inte ens försvarar sig eller ger minsta antydan till att vilja bråka tillbaka? Jag avskyr det ni gör men jag vänder er hellre ryggen och tystheten till än att vara barnslig, sprida rykten, knuffas och hota som ni gör.

En avreaktion på en idiotisk tjej.

Ibland blir man så frustrerad på folk som tillbringar flera timmar framför datorskärmen och skriver ner så mycket bullshit om någon de inte känner, som de aldrig ens har träffat. Hur de lägger ner tid och energi på att sprida rykten om, och försöka sparka på någon som redan ligger.
Får de minsta lilla motstånd utav någon annan blir de sedan oerhört sårade och "förstår inte hur folk kan göra så". Hur kan du då göra så mot mig då? Hur kan du sitta via Internet och diskutera mitt underliv, mina val i livet, mitt och min karls förhållande, huruvida Caspers biologiska fader och hans släkt är mentalt stabila, de som ens är i livet, enligt dig?
Om det är så svårt att möta motstånd utav en okänd människa, ska du inte bete dig likadant som dem. Någonsin hört talas om att "behandla andra såsom du själv vill bli behandlad"?
Livet och personerna du möter under livets gång kommer inte kyssa undersidan av dina fötter för att du behandlar oss som skit.

Nu får det vara slut på avreaktionen. Jag låter dig inte läsa min blogg och att försöka ge dig svar på tal är väl egentligen totalt onödigt med tanke på hur extremt psykiskt sjuk du är, vilket jag inte är. Jag försöker ju bara cool. Jo tjena. Stackars tjej.

Nu ska jag äta tårtan jag bakade. För jag fyller snart 21 år och har ett liv, till skillnad mot dig.

KSMB

Jag önskar att man kunde be hycklare att mogna, men jag har tappat hoppet så därför ruskar jag av mig dina dryga kommentarer och gör liksom min goda vän Serben ett tappert försök att nynna på KSMB.

Varför lever du för?
Det gör ingenting om du dör
Varför lever du för?
Det gör ingenting om du dör
Varför lever du för?
... Det gör ingenting om du dör
Det gör ingenting om du dör
Det är bara bra att du dör.



Nyare inlägg
RSS 2.0