cookiecrumbs

Och så överlevde vi Ullared också, men för första gången i mitt liv kände jag mig åksjuk. Vi var väldigt tveksamma till GPSens vägval men kom i alla fall fram tillslut. Njöt av morgonsolen i en cirka timlång kö innan vi kom in och fortsatte sedan i samma positiva anda genom hela varuhuset faktiskt! Fick med mig ett par ridbyxor hem, eftersom Sara hade sönder ett par för mig efter vurpan tidigare i veckan, vilket också var ungefär det jag tänkt köpa till mig själv. Resten av tiden spenderades mest på leksaksavdelningen respektive barnklädesavdelningen. Prioriterade julklappar till Casper och Mathilda. Blev ståendes bakom en kille med en sådandär Lilla-My-tofs i kassan, han glömde lägga varuavskiljaren på bandet så jag sträckte mig efter den när jag fick plats med mina varor och han bad om ursäkt säkert tio gånger och varenda gång sa jag att det inte var någon fara. Som om man skulle gett någon på käften för att personen i fråga glömde varuavskiljaren? Jag var ju på ett strålande humör!
Dessutom såg jag sedan att jag skulle betalat i kassa tolv. Där satt nämligen min gamla somdetsåfintheter 'bästis' från de första åren i grundskola. Hon flyttade till Varberg i tvåan men vi har sporadiskt hållt kontakten. Och där satt hon nu, men inte vågade jag springa fram och säga hej. Jättedumt gjort, ångrar mig såklart. Hörde av mig i efterhand och berättade det för henne. Hon hade blivit glad om jag kommit fram. Ångrar mig ännu mer men det känns bra att veta att hon hade blivit glad om jag hade gått fram. En liten tröst.

Dalton köpte ett fiskespö till mig, ett rosa! Med en rosa fiskelåda och drag till. Nu vill jag gärna följa med honom ut och fiska ♥

Tina ringde efteråt och berättade att min älskade chokladnos hade fått komma hem igen. Något jag gått och dagdrömt om i alla år! Känns helt ofattbart! Längtar efter honom ♥
Är bara någon dag sedan jag lade ut en gammal bild på facebook, från cirka 2004 eventuellt 2005. 
Ska aldrig mer vara utan dig! ♥