cookiecrumbs

Dressyrtävling idag och jag var domarsekreterare för första klassen. Var på plats vid halv nio, klassen började nio och skulle vara klar runt lunch. Och visst, klassen var slut runt lunch och då vill jag lova att man var riktigt kall efter tre timmar stillasittande i ridhuset, men när domaren berömde mig för ett grymt bra jobb och berättade för mig hur duktig jag varit så blev man genast lite varmare - i alla fall i hjärtat! Dock var fötterna fortfarande kalla och inte blev det bättre när jag lovade bort mig att ta in- och utsläpp. Sista ekipaget gick in kvart i fem (alltså ytterligare fem timmar i kylan) och strax därefter kom morfar och Casper. De tittade på prisutdelningen och Casper tog några bilder på de fina ponnyerna. Sedan följde han med mig till hagarna och tittade på Rocky. Casper tyckte att Rocky såg bra ut. Men det var inte mycket mer än så. "Bra", sa han. Bara det bästa duger åt min grabb, serrni!

Sen, efter att ha tittat på ponnyerna, begav vi oss hemåt med en omväg förbi affären för att köpa lite gott till kvällen och vid sju steg jag innanför dörren. Då tappade vi upp bubbelbad och värmde oss i, för då var man inte kaxig. Sen kröp vi ner i soffan, Casper somnade och jag ska följa hans exempel tänkte jag. Ska krypa ner bredvid honom, krama om honom och snusa i hans hår för att han är min son och måste vara den mest fantastiska och mest fascinerande människa som gått på denna jord! Vilket säkert alla mammor tycker om sina barn, men min unge är fantastisk och så förbannat älskad ♥