Tisdagsträning
Efter jobbet hade jag två timmar hemma. Två timmar jag kunde lagt på att göra något vettigt, men nej. Jag var bara rastlös. Casper somnade dessutom på soffan så jag smög iväg till stallet utan honom. Annika skulle också med, hon fick äran att rida Rocky. Själv hade jag Sara.
Det gick så bra grymt bra förra gången, så det besparades lite nu, men stundtals fick vi till det. Men jag måste tänka på mina händer.
Mina torsdagbarn var så söta, två av dem stod på läktaren och den ena sa att Sara såg så fin ut. "Du ser också fin ut" sa den andra till mig. Blev alldeles rörd och hasplade fram ett litet "tack" som jag inte ens vet om de hörde. Ibland är det så tacksamt, vissa stunder vill man inte annat än sätta sig ner och gråta, andra stunder som just den här, känns det så bra! En liten spark i rätt riktning så att säga.
Mina torsdagbarn var så söta, två av dem stod på läktaren och den ena sa att Sara såg så fin ut. "Du ser också fin ut" sa den andra till mig. Blev alldeles rörd och hasplade fram ett litet "tack" som jag inte ens vet om de hörde. Ibland är det så tacksamt, vissa stunder vill man inte annat än sätta sig ner och gråta, andra stunder som just den här, känns det så bra! En liten spark i rätt riktning så att säga.
Kommentarer
Trackback
