Lektion för Claes
Min syster ville veta hur min kväll såg ut efter mitt oplanerade ridpass, so here we go.
Rocky skulle gå en lektion för Claes ikväll, vilket fick mig fundera på om jag inte skulle kika förbi och se hur det såg ut. Så strax innan lektionen började befann jag mig ute i ett... tomt stall? Bara min gamla ridlärare Christina som skulle rida en ponny var där, ingen annan dök upp. Kändes lite snopet att man skyndat sig igenom alla hushållsysslor, jäktat ner Casper i säng lite tidigare än vanligt och så stressat iväg - och så dyker ingen upp!
Rocky skulle gå en lektion för Claes ikväll, vilket fick mig fundera på om jag inte skulle kika förbi och se hur det såg ut. Så strax innan lektionen började befann jag mig ute i ett... tomt stall? Bara min gamla ridlärare Christina som skulle rida en ponny var där, ingen annan dök upp. Kändes lite snopet att man skyndat sig igenom alla hushållsysslor, jäktat ner Casper i säng lite tidigare än vanligt och så stressat iväg - och så dyker ingen upp!
Men då kastade Claes och Christina upp mig på Rocky istället! Kände av lite nerver faktiskt... Inte blev det bättre när de andra som red hade lite mer välskolade och konditionstränade hästar.
Nu var det försent att ändra sig, bara att sätta igång, låta det bära eller brista. Och nog fan bar det i alla fall!
De flesta som red, som ju ridit ett par hundra år, var ganska självgående och kvällens pass baserades på tre olika övningar. Dessutom hade de andra hästar mer energi än min kära Rocky, som ju har ett fantastiskt trevligt framåttänk men som ganska snart övergår i lathet...
Tempoväxlingar samt att länga stegen under kortare sträckor var den första övningen. Helt okej, Rocky har inte så långa ben men kliva på kan han.
I övning två skulle vi ställa hästarna, här blir det lite svårare för Rocky är inte den smidigaste i kroppen än. Särskilt länge har han inte varit igångsatt och även om han blir mjukare i sidorna så är han ganska spänd i höger sida och har svårt att sträcka ut den och därmed ställa åt vänster.
Den sista övningen ("alltså, allvarligt" tyckte Rocky. "Nu får ni fan ge er.") var trav över bommar i olika längder och kombinationer. Travbommar (ett ben mellan varje bom), långa travbommar (alla fyra ben mellan varje bom) samt kombinationen av två travbommar, ett långt avstånd och två travbommar. Tanken var att vi skulle ta oss över bommarna avslappnat men ändå med framåt-neråt som driv.
Rocky sa "fuck no, nu orkar jag inte mer" men försökte tappert ändå. Dessutom började vi agera stoppkloss för alla andra, men efteråt har Amanda sagt att vi åtminstone var en väldigt bra stoppkloss så vi tackar å allra ödmjukast. (Dock tror jag fortfarande hennes Dolly tänkte "jävla kallblodsjävel, rör på fläsket!")
Under tiden som de andra nötte på bommarna (som tidigare nämnt, de andra hästarna hade mycket mer energi än vad vi hade!) kunde vi arbeta runt konerna och alltså fortsätta övning två.
Framåt slutet kändes han riktigt bra i båda sidorna, bättre än han hittills gjort trots att det är en lång bit kvar!
Och klappen på axeln efteråt kan jag inte annat än tolka som något positivt. Jag tror det gick riktigt bra, det kändes otroligt bra, även om jag fortfarande vill se Rocky från marken med någon annan på ryggen. Det är ändå där det faller, att han har svårt för en del personer.
Men vi gör framsteg, alla framsteg räknas.
Nu var det försent att ändra sig, bara att sätta igång, låta det bära eller brista. Och nog fan bar det i alla fall!
De flesta som red, som ju ridit ett par hundra år, var ganska självgående och kvällens pass baserades på tre olika övningar. Dessutom hade de andra hästar mer energi än min kära Rocky, som ju har ett fantastiskt trevligt framåttänk men som ganska snart övergår i lathet...
Tempoväxlingar samt att länga stegen under kortare sträckor var den första övningen. Helt okej, Rocky har inte så långa ben men kliva på kan han.
I övning två skulle vi ställa hästarna, här blir det lite svårare för Rocky är inte den smidigaste i kroppen än. Särskilt länge har han inte varit igångsatt och även om han blir mjukare i sidorna så är han ganska spänd i höger sida och har svårt att sträcka ut den och därmed ställa åt vänster.
Den sista övningen ("alltså, allvarligt" tyckte Rocky. "Nu får ni fan ge er.") var trav över bommar i olika längder och kombinationer. Travbommar (ett ben mellan varje bom), långa travbommar (alla fyra ben mellan varje bom) samt kombinationen av två travbommar, ett långt avstånd och två travbommar. Tanken var att vi skulle ta oss över bommarna avslappnat men ändå med framåt-neråt som driv.
Rocky sa "fuck no, nu orkar jag inte mer" men försökte tappert ändå. Dessutom började vi agera stoppkloss för alla andra, men efteråt har Amanda sagt att vi åtminstone var en väldigt bra stoppkloss så vi tackar å allra ödmjukast. (Dock tror jag fortfarande hennes Dolly tänkte "jävla kallblodsjävel, rör på fläsket!")
Under tiden som de andra nötte på bommarna (som tidigare nämnt, de andra hästarna hade mycket mer energi än vad vi hade!) kunde vi arbeta runt konerna och alltså fortsätta övning två.
Framåt slutet kändes han riktigt bra i båda sidorna, bättre än han hittills gjort trots att det är en lång bit kvar!
Och klappen på axeln efteråt kan jag inte annat än tolka som något positivt. Jag tror det gick riktigt bra, det kändes otroligt bra, även om jag fortfarande vill se Rocky från marken med någon annan på ryggen. Det är ändå där det faller, att han har svårt för en del personer.
Men vi gör framsteg, alla framsteg räknas.
Kommentarer
Trackback
