cookiecrumbs

 

Klockan ett idag såg vyn från mitt vardagsrumsfönster mot mitt jobb ut såhär. Jag var inte alls sugen på att åka och jobba. Men det ordnade upp sig sedan.

Något av det värsta jag vet, är när man ska kalla ett djur vid rasnamn som den inte fullständigt är. Ett djur med okänd härstamning har därför inget känt rasnamn heller. Det är en blandras, kort och gott. För jag menar om en häst plötsligt hade börjat valla får hade den inte blivit en welsh corgi cardigan. Ni förstår principen, eller hur?

Utöver att gå och irritera mig över bagateller red jag Sara. Ytterligare en häst som behöver en massa mjukgörande arbete och en hel del muskler. Longerlinan och halsförlängaren lär bli mina bästa vänner en tid framöver, i alla fall nu när älgjakten är igång. (På tal om det, så har Tina skjutit sin första älg och jag förväntar mig att få smaka. Det finns fortfarande vinbärsgelé kvar, vilket jag betalar mitt hö med, och då vinner jag och Tina god mat och gott sällskap samtidigt som kaninerna vinner sin mat. Excellent!). 

 

För övrigt har Dalton lagat voltigegjorden åt mig eftersom jag behöver den på torsdag. Det kanske skulle vara en karriär för honom? Daltons Sadelmakeri. Eller kanske inte. Han slinter galet ofta med knivar och andra vassa saker. Han skulle inte ha några fingrar (och jag skulle inte ha några plåster) kvar om han blev sadelmakare. 
Nä. Vi hoppar den idén vid närmare eftertanke...