cookiecrumbs -

Hästhistorik

Är jättebesviken på mitt första pass med en ny unghäst idag. Jag nådde liksom inte det mål jag satt upp med henne, och hon kändes inte särskilt pålitlig. Vilket såklart fick mig att bli nostalgisk och sakna den där tiden vi hade med Henry och hästarna. När våran Safir var tre år behövde man aldrig oroa sig över att få en hov i huvudet och det är den känslan jag saknar. Av full tillit. Känslan av den där matchningen och kärleken - att vi hör ihop, allt var perfekt, vi kände varandra utan och innan. Hästarna visste var de hade oss och vi visste var vi hade hästarna. Men okej, man blir bortskämd när man har haft så fantastiska hästar som dessa fyra, och att våra hästar var några av de få som gick i tät stadstrafik. Jag var så lycklig på den tiden.